Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Juvelerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fasa för drottningens samtal med spanske ministern gaf det förra en skymt af sannolikhet, som måste tillintetgöras, om ej alla hennes luftslott skulle ramla.
Lik en olycklig passionerad spelare, som besluter att icke våga sin sista fyrk, men, efter att hafva tagit i öfvervägande hvad förnuftet kan säga, slutligen ropar: »Allt eller intet!» satte hon ett ljus i sitt åt stadssidan liggande fönster, till tecken att spåkvinnan borde infinna sig.
Nepomucena var ej förr synlig än hon skrattande utbrast: »Åter igen ett af dessa svaghetsanfall som skulle störta dig i fördärfvet, om du ej stöddes af min mäktiga arm! Stackars flicka! Antingen har drottningen skrämt dig, eller den oskuldsfulla turturdufvan från Forss upprört forna minnen?»
»Håll, grymma varelse! Ditt skämt förkrossar mig.»
»Hvad skall jag väl göra annat än skämta? Du står redan med ena foten på tröskeln till lyckans tempel och vågar ej draga den andra efter, blott för det du ser ett moln på öfversteprästinnans panna. Långt förr än drottningen inträdde i sängkammaren visste jag, hvilken uppoffring hon af dig skulle fordra, och om det för henne varit möjligt att låta hotelsen gå i verkställighet, hade svaret också blifvit lagdt på dina läppar.»
»Jag afstår aldrig från Adolfs hand.»
»Du får honom i sinom tid, men icke utan försakelse.»
»Det är samma ord som drottningen yttrat.»
»Hon, liksom jag, tolkar blott himlens oryggliga beslut. Kom i ihåg din dröm! Den blodiga handen slog ned mellan dig och Johanna.»
»Säg så gärna rent ut: du är dömd till olycka!»
»Därtill dömer svagheten sig själf, i saknad af den starkare viljans ledning. Tro mig, under den heliga jungfruns beskydd går man oskadd öfver glödande järn, och det är mer än syndigt att bäfva för en dödlig.»
»Edra bilder trösta mig föga; jag behöfver tydliga och klara råd, om jag icke skall förtvifla. Ännu har drottningen ej nämnt ett enda ord angående de oförskämda savojardflickorna; men då hon gör det, äger jag ingen undflykt, ty säkert kände hon igen mig. Ja, till ett olycksaligare upptåg har aldrig någon blifvit förledd.»
»Att gå fri från alla misstankar beror helt och hållet på dig själf. Hon hörde dig icke tala mer än blott några
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
