Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den svenska psalmboken - 199. O Gud ditt rike ingen ser - 5. Rättfärdiggörelsen - 200. Tvivlan ur min själ försvinne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Som, from och ren,
I nådens, sken
Ser himlens råd förklarat.
2.
Ett jordiskt sinne tryckes ner
Av egen tyngd, till jorden;
Och den, i Gud ej lever mer.
Är död i synden vorden.
Begärens brand
Tar överhand,
Där Andens liv ej väckes;
Den bryter ut
Och blir till slut
En eld, som aldrig släckes.
3.
Jag vill; men, Gud, vad mäktar jag,
Så oren och så bräcklig?
Ack, utom dig är kraften svag
Och viljan otillräcklig.
Det som ärfött
Av kött är kött;
Men det — så själv du säger —
Är ande, som
Av Andanom
Sitt liv allena äger.
4.
Mig då, o Gud, din Ande giv,
Som syndens lust kan döda
Och till evinnerligit liv
På nytt min ande föda!
För tro och hopp
Han låter opp
De himlaportar klara;
För övermod,
För kött och blod
De skola slutna vara.
5.
Men alla äro barn av dig,
Som av din Ande drivas;
Och är jag barn, så skall ock mig
Det goda arvet givas.
Bland sorg och brist
Jag då förvisst
Min tröstekälla finner,
Min själaro
Uti den tro,
Som världen övervinner.
6.
Som dagg, av morgonrodnan född.
Skall trones frukt ock flöda;
Naturen skall, av nåden stödd,
Sig för allt gott bemöda.
Med hågen bytt,
Med hjärtat nytt,
Ny hörsamhet och lydnad
Förbliva skall
Mitt barnakall
Och helighet min prydnad.
7.
Snart får jag skåda vad jag tror;
Bör jag för döden bäva?
Nej, Kristus i mitt hjärta bor:
Han lever, jag skall leva.
Nytt kreatur,
Av Guds natur
Jag är delaktig vorden
Och har min fröjd
I himlens höjd,
Fast ännu stadd på jorden.
8.
Välsignad vare Gud, som har
Oss fött på nytt till livet
Och oss en evigt mildrik, far
I Jesus Kristus blivit!
Med honom vi
Ock skola bli
Med arvingar i hoppet
Till himlens ro.
När i sann tro
Vi här fullborda loppet.
J. O. Wallin (1779—1839).
5. Rättfärdiggörelsen.
200.
Tvivlan ur min själ försvinne:
Evigt trofast Herren är.
Om hans hulda faderssinne
Anden kraftigt vittne bär.
Till en själ, som troget beder,
Skådar han med mildhet neder;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
