Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den svenska psalmboken - 200. Tvivlan ur min själ försvinne - 6. Den dagliga förnyelsen under bön, vaksamhet och strid mot andliga fiender - 201. Skapa i mig, Gud, ett hjärta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Fast jag idel skulder har,
Är han dock min Gud och Far.
2.
Han i nåd för mig vill ömma:
Vilken kan åklaga mig?
Vilken vågar den fördöma,
Som han kallat har till sig?
Om mig syndens minnen smärta,
Gud är större än mitt hjärta.
Han min trogna suckan hör
Och av nåd rättfärdiggör.
3.
Jesus sig’ för mig utgivit
Och är genom trona min;
Av hans blod, som gjutet blivit,
Flödar mod i hjärtat in.
I hans eviga försoning
Vann jag tillgift och försköning.
Nådens dom var redan sagd,
Innan världens grund blev lagd.
4.
För vår synd han dödad blivit,
Och för vår rättfärdighet
Han uppstånden är till livet
Genom Faderns härlighet.
Nu hos Fadern i det höga
Skådar han med nådigt öga
Till den värld, han frälsat har,
Och är evigt vårt försvar.
5.
Jag i denna tro förbliver,
Lyfter glad mitt huvud opp,
Om ock allt mig övergiver,
Sviker icke trones hopp,
Ingen motgång, ingen lycka
Skall ur Jesu famn mig rycka.
Han är min i lust och nöd,
Han är min i liv och död.
J. A. Schlegel (1721—1793).
J. Åström (1767—1844).
6. Den dagliga förnyelsen under bön, vaksamhet,
och strid mot andliga fiender.
201.
Skapa i mig, Gud, ett hjärta,
Som är heligt, gott och rent
Och med dig i fröjd och smärta
Oupplösligen förent.
Lär mig onda lustar kväva
Och mot kött och värld så sträva,
Att i tankar, verk och ord
Blott din vilja bliver spord.
2.
Giv mig en förnyad anda,
Som i dig har ljus och ro
Och, evad mig står till handa,
Aldrig vacklar i sin tro,
Men beständig i din fruktan,
Nöjd och tålig vid din tuktan,
Glad och tacksam vid din nåd,
Vilar trygg vid dina råd.
3.
Många skulder mig belasta,
Många brott mot dina bud;
Värdes dock mig ej förkasta
Från ditt ansikte, min Gud!
Du som rörd av vårt elände
Ende Sonen till oss sände
Att borttaga syndens skuld,
Gode Fader, var mig huld!
4.
Giv, att jag ej mer må skilja
Mitt begär från ditt behag.
Helige, som ser min vilja,
Ej din Ande från mig tag.
Mig han tro och hopp skall giva,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
