Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den svenska psalmboken - V. Kristligt sinne och förhållande - 345. Så snart for då min fröjd sin kos! - Vid en faders död - 346. Ack, ren i unga åren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Att trösta mänskors hjärtan.
Den lidande du drar till dig,
Och jag välsigna vill den stig,
Som mig till dig kan föra.
5.
Jag vet, du är en bättre Far
Än någon uppå jorden,
Och att den du till dig upptar,
Hans lott är lycklig vorden:
Vi skulle jag begråta då
Den oskuldsfulla, som fick gå
Till dig i rätta hemmet?
6.
En dag du rör ock vid den grav,
Som bådas stoft omgiver;
Du då den telning, nu bröts av,
Föräldrar återgiver.
Så kärlek är: den smärta ger
Men även genom tårar ler
Och hoppas än vid graven.
E. G. Geijer (1783—1847).
Vid en faders död.
346.
Ack, ren i unga åren
Jag ser min far på båren.
Han som mig höll så kär,
Han som min ungdom ledde,
Min framtids väl beredde,
Han nu av döden bortryckt är.
2.
Vem skall mig undervisa
Guds verk att se och prisa,
Vem vårda sig om mig?
Vem vill i nöd och fara
Min hjälp härefter vara,
Min ledare på dygdens stig?
3.
Fast mina tårar strömma,
Jag vill hans ord ej glömma:
»Gud är din vän och Far;
Han aldrig övergiver
Den honom trogen bliver
Och städs för sina ögon har.»
4.
Tack, fader, för din lära!
Ack, må den frukter bära
Uti mitt unga bröst!
Till Gud du mig har visat:
Han som med sorgen risat,
Han skall ock giva hopp och tröst.
5.
Till Gud, som hjälpen sänder,
Jag i min nöd mig vänder.
O faderlösas Far,
Vid denna bår jag beder:
Till barnet skåda neder
Och själv i nåd min Fader var!
6.
O du som blomstren kläder
Och minsta fågel gläder,
Tänk ock i nåd på mig!
Du som höll barnen kära,
O Jesu, låt din ära
På mig, ditt barn, förklara sig!
7.
Mitt hjärta, Gud, bevara
För syndens falska snara
Och rätta mina fel,
Gör själen till din hydda
Och själv ditt verk beskydda,
O Gud, mitt hjärtas tröst, min del!
8.
Om mänskor för mig ömma,
Ack, låt mig aldrig glömma
Att tacka dem och dig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
