Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den svenska psalmboken - V. Kristligt sinne och förhållande - 346. Ack, ren i unga åren - Vid en moders död - 347. Du som för mig - 6. Ungdom och ålderdom - För ynglingar - 348. I blomman av min ungdoms dagar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Om de mig från sig skjuta,
Låt mig den trösten njuta,
Att aldrig du förskjuter mig.
9.
Ack, låt den gode
Anden Mig leda städs’ vid handen,
Att jag en gång hos dig
Får skåda, salig vorden,
Den fader, som på jorden
Så ömt och troget älskat mig.
E. G. Küster (1732—1799).
J. Åström (1767—1844).
Vid en moders död.
347.
Du som för mig
Så innerlig’
Till Gud har bett och vakat
Och dagens fröjd
För min skull, nöjd,
Samt nattens ro försakat.
2.
Ej mer du är;
Och ingen här
Blir så mot mig till sinnes:
Så huldrikt bröst,
Så ljuvlig röst
Ej mer på jorden finnes.
3.
Ack, hjärtelag,
Som mer än jag
Har känt min fröjd och smärta!
Du var mig allt.
Nu är du kallt,
Du ömma modershjärta.
4.
Ej stund, ej dag
Gått fram, då jag
Din huldhet ej försporde.
Men bort du gick,
Och jag ej fick
Dig löna, som jag borde.
5.
Gud löne dig
Evinnerlig’,
Du hulda och du ömma!
Med Jesu nåd
Jag dina råd
Och dygder ej skall glömma.
6.
Att bedja Gud
Och vid hans bud
Förbliva du mig lärde.
Av hjärtat gick
Ditt ord och fick
Av ditt exempel värde.
7.
Det bliva skall
Mitt levnadskall
Som du att tro och göra.
Med mig skall då
Visst Herren stå
Och mina suckar höra.
8.
I gravens bo
Till ostörd ro
Ditt stoft man nedersänker;
Men själv du är
Hos Gud, och där
Helt visst på mig du tänker.
9.
Helt visst du ser
Till barnet ner
Och åt Guds faderssköte
Mig ömt förtror.
Du goda mor,
Till dess jag når ditt möte.
10.
I detta hopp
Begynns mitt lopp
Och fortgår och försvinner.
Kan dödens stig
Förfära mig?
Jag dig på den ju hinner.
J. O. Wallin (1779—1839).
6. Ungdom och ålderdom.
För ynglingar.
348.
I blomman av min ungdoms dagar
Vem är jag skyldig tacksamhet,
Om ej den Gud, vars milda lagar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
