Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den svenska psalmboken - V. Kristligt sinne och förhållande - 348. I blomman av min ungdoms dagar - 349. O min Gud, vad härlig dager
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Mig styrka skänkt och munterhet
Och öppnat världens fält för mig,
Där all hans godhet röjer sig?
2.
Men då jag knappt harlagt till rygga
De första stegen av mitt lopp,
Vem är, som skall dess fortgång trygga
Och giva stadga åt mitt hopp?
Dig ensam, Herre, tillhör det,
Som redan räknat mina fjät.
3.
Ledsaga mig den rätta vägen
Bland villor och bland farors hot,
Att jag ej blind och oförvägen
Mot stenen stöta må min fot
Och att jag ej, i förtid trött,
Må gagnlöst se mitt liv förnött.
4.
När i bekymmersamma öden
Jag, oförfaren, tarvar råd,
O, giv mig dem, jag har av nöden,
Med fadersvishet, fadersnåd,
Och stapplar jag, så stöd mig milt,
Förrän mig fallet från dig skilt.
5.
Låt aldrig mig förmäten tänka,
Att den som ung förglömt din lag,
Tids nog åt bättringen kan skänka
En bräcklig ålders sena dag.
O, vem är den som visshet fått,
Att morgondagen blir hans lott?
6.
O, må jag visligt nyttja tiden
Till ditt namns ära och mitt väl;
Må nådens ljus och samvetsfriden
Beständigt vårdas i min själ,
Så skall jag möta oförskräckt
Min framtid, fast i moln betäckt.
G. G. Adlerbeth (1751—1818).
349.
O min Gud, vad härlig dager
Strålar på den ynglings stig,
Som av dig sin styrka tager
Och sin glädje har i dig,
Som sig håller till din lag
Och, förnöjd med ditt behag.
Går att livets plikter sköta.
Går att livets öden möta!
2.
Han, med bröst av dygd regerat,
Fredat från begärens brand,
Blomstrar lik ett träd, planterat
På den friska flodens strand.
I hans blick, som källan klar,
Himlens lugn sin spegel har.
På hans kind, som rosor smycka,
Löftet står om liv och lycka.
3.
Hjärtat för det goda lågar,
Tanken i det sanna ser.
Känslan svarar, då han frågar.
Himlen hörer, då han ber.
Jorden syns ett vårens fält,
Vilket, lovande och sällt,
Bar åt dygdens hopp och möda
Blott välsignelsernas gröda.
4.
Där skall han lik fädren hägna
Frihet, lag och fäders land,
Sanningen sin stämma ägna,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
