Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den svenska psalmboken - V. Kristligt sinne och förhållande - 389. Vänden om, I sorgsna sinnen! - 390. Dav. 46. En Gud med faders hjärtelag - 391. En jämmerlig och usel ting
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Träder in i våra hus,
Giver han nytt liv och styrka,
Att med fröjd vi honom dyrka.
4.
Snart får man med hugnad skåda
All den kärlek, frid och tröst,
Varmed Herren vill benåda
Dem som akta på hans röst.
Då skall vara i gemen
Vårt bekymmer det allen,
Att vi Gud, vars folk vi äre.
Över allting älska läre.
5.
Ty han vill då till oss komma
Som en morgonrodnad klar
Och bebåda sina fromma,
Att hans dag skall komma snar.
Salighetens ljusa dag,
Då med nåd och välbehag
Guds, vår Faders, milda öga
Ser till oss ifrån det höga.
P. Gerhardt (1607—1676).
P. Brask († o. 1690).
J. O. Wallin (1779—1839).
390.
Dav. 46.
En Gud med faders hjärtelag
Och välbehag
Har skickat våra stunder;
Han prövar oss i nödens dag
Med hårda slag
Men styrker oss därunder.
Hans ord står fast,
Om klippan brast
Och jorden skalv
Och himlens valv
Spred lågor, skräck och dunder;
Han gör stor’ ting och under.
2.
Uppfriskas efter solens brand
Den heta sand
Av milda skurars flöden,
Så får ock ett bedrövat land
Av Herrens hand
Hugsvalelse i nöden.
Vår Gud är stor:
Bland oss han bor,
Till oss han ser
Med godhet ner
Och leder våra öden
I livet och i döden.
3.
När Herren över jordens rund
I fasans stund
Sin vredes tordön sänder,
Då vackla människors förbund
Uppå sin grund,
Då bäva folk och länder:
Men vi se opp
Till Gud, vårt hopp;
Med oss är Gud,
All världens Gud,
Som oss med allmaktshänder
Allt till det bästa vänder.
4.
När Herren efter sorg och strid
Och mulen tid
Än hoppets morgon tänder
Och hugnar, nåderik och blid,
Med fröjd och frid
Betryckta folk och länder,
Då höjs vår röst
Till Gud, vår tröst:
Med oss är Gud,
All världens Gud,
Som oss med fadershänder
Allt gott av höjden sänder.
J. O. Wallin (1779—1839).
391.
En jämmerlig och usel ting
Är livet och tar snarligt slut.
Dödsängeln svävar allt omkring
Och över världen ropar ut:
Fåfänglighet! Förgänglighet!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
