Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den svenska psalmboken - V. Kristligt sinne och förhållande - 391. En jämmerlig och usel ting - 12. Årets tider och jordens fruktbarhet - Våren - 392. Den blida vår är inne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
2.
Allt, som på jorden anda har,
Till jorden faller för hans glav,
Och sorgen ensam lever kvar
Att rista på den vida grav:
Fåfänglighet! Förgänglighet!
3.
En stark ej tröste på sin makt
Och på sin visdom ej en vis.
Vad är dock lycka, fröjd och prakt
Och jordagods och mänskopris?
Fåfänglighet! Förgänglighet!
4.
När samma jord man famna ser
En dagakarls och konungs ben,
Vad säger mindre eller mer
En mullhög eller marmorsten?
Fåfänglighet! Förgänglighet!
5.
Se, den vars värld är honom trång
Och den som sätter kött till arm,
De finna bägge rum en gång
Vid samma moders kalla barm.
Fåfänglighet! Förgänglighet!
6.
Se, den som nyss på maktens höjd
Av böjda skaror dyrkan fått,
För dödens makt själv nederböjd
Bevittnar stum all världens lott:
Fåfänglighet! Förgänglighet!
7.
O mänskor, mänskor, frukten Gud,
Som ensam evig spira bär!
Hans löften bliva och hans bud;
Allt annat under solen är
Fåfänglighet, Förgänglighet.
J. O. Wallin (1779—1839).
12. Årets tider och jordens fruktbarhet.
Våren.
392.
Den blida vår är inne,
Och nytt blir jordens hopp.
Ny fröjd får varje sinne,
Nytt liv får varje knopp.
Hur livligt solen strålar!
Hur majestätiskt mild
För dödliga hon målar
Odödlighetens bild!
2.
Förskönad står naturen
Uti sin högtidsdräkt.
Vad ljuvlig vällukt, buren
På varje vindens fläkt!
Vad prakt, vad rikedomar,
Som skifta tusenfalt!
Allt lever, doftar, blommar
För dig, o mänska, allt!
3.
I luft, i lunder höras
Mång’ tusen fröjdeljud.
Skall ej vår lunga röras
Och lova Herren Gud?
Skall ej vår frälsta anda,
Ur jordens sorger höjd,
Sin känslas offer blanda
Med all naturens fröjd?
4.
Men må de glada sånger
Av rena hjärtan gå.
Dem brottets agg och ånger
Besmitta aldrig må!
Må kölden i vårt sinne
Lik vinterkylan fly
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
