Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den svenska psalmboken - V. Kristligt sinne och förhållande - 394. Den blomstertid nu kommer - I långvarig väta - 395. O Gud, din himmel gråter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
394.
Den blomstertid nu kommer
Med lust och fägring stor:
Du nalkas, ljuva sommar,
Då gräs och gröda gror.
Med blid och livlig värma
Till allt, som varit dött,
Sig solens strålar närma,
Och allt blir återfött.
2.
De fagra blomsterängar
Och åkerns ädla säd,
De rika örtesängar
Och lundens gröna träd,
De skola oss påminna
Guds godhets rikedom,
Att vi den nåd besinna,
Som räcker året om.
3.
Man hörer fåglar sjunga
Med mångahanda ljud:
Skall icke då vår tunga
Lovsäga Herren Gud?
Min själ, upphöj Guds ära,
Stäm upp din glädjesång
Till den som vill oss nära
Och fröjda på en gång!
4.
Du milde Jesu Kriste,
Vår glädjesol och sköld,
Ditt ljus och hägnejbriste;
Uppvärm vårt sinnesköld;
Giv kärlekseld i hjärta
Men dämpa lustans brand;
Vänd bort all sorg och smärta
Med mild och mäktig hand.
5.
Du Sarons blomster sköna,
Du lilja i grön dal,
Ack, värdes själen kröna
Med alla dygders tal.
Av Sion må hon fuktas
Med nådens dagg, att hon
Förskönas och befruktas
Som ros på Libanon.
6.
Välsigna årets gröda
Och vattna du vårt land.
Giv oss nödtorftig föda,
Välsigna sjö och strand.
Av himlen drype fetma,
Bespisande vår jord,
Och flöde nådens sötma
Till oss av livets ordl
I. Kolmodin (1643—1709).
I långvarig väta.
395.
O Gud, din himmel gråter
Vid jordens svåra skuld.
Till dig vi vända åter:
O Fader, var oss huld!
Vår fröjd du låtit sänkas
Uti en syndaflod:
O, må vår synd ock dränkas
I Jesu dyra blod!
2.
Du vänt i olycksflöden
Din nådes överflöd.
Ack, utom denna nöden
Vi glömt vår själanöd.
O Gud, till ånger förda,
Vi se vårt överdåd;
Till bot och bättring rörda
Vi bedja dig om nåd.
3.
Du vill oss ej fördärva
Med straffets hand, o Gud,
Men dig ett folk förvärva,
Som håller dina bud.
Ja, när det övergiver
Sin synd och hör din röst,
Det fröjd i himlen bliver
Och uppå jorden tröst.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
