Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den svenska psalmboken - V. Kristligt sinne och förhållande - 407. Än ett år uti sitt sköte - 408. Snabbt som blixten de försvinna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
3.
Herrens nåd i solens låga
Sprids från himlens klara fält,
Skiftar härlig i den båga,
Han i molnen haver ställt.
Ty han tänker varje stund
Uppå oss och sitt förbund.
4.
Herrens öga aldrig blundar,
Varje dag han sett och ser,
Den som var och den som stundar:
Vad vill jag då veta mer?
Han ock sett min dolda stig
Och den stakat ut för mig.
5.
Ej en framtid mig betungar,
Jag dess omsorg lämnar Gud.
Han försörjer örnens ungar,
Kläder liljan i dess skrud:
Skall han mig förgäta?
Nej,
Han de sina glömmer ej.
6.
Israel på honom trodde,
Då han genom öknen drog;
Gud i tjäll med Aron bodde,
Och hans folk då ägde nog:
Det sitt bröd från himlen fick
Och ur klippan tog sin drick.
7.
Döden bör mig ej förfära,
Om han möter mig i år;
Att en skörd för himlen skära
I Guds ärende han går:
Himlens port han låter opp,
Målet för mitt trogna hopp.
8.
Jag kan trygg vid Herren vila .
Så i glädje som i sorg.
Medan tidens stunder ila,
Ty han är min fasta borg.
Han min starkhets klippa är:
Trygg mitt hus jag bygger där.
S. J. Hedborn (1783—1849).
408.
Snabbt som blixten de försvinna
Våra korta levnadsdar;
Som en pil att målet hinna
Tiden hastar bort så snar.
Döden möter att oss fälla
Och för Herrens domstol ställa;
Sällhet eller ofärd då
Blir den lott vi skola få.
2.
O min själ, må du betänka
Dina dagars knappa tal.
Att ej synden dig må sänka
I förtappelse och kval!
Uppskjut ej dig själv att pröva,
Dröj ej Herrens bud att öva,
Att när han dig kalla vill,
Du må vara prydd därtilll
3.
Likt ett skepp, av vinden kastat
Plötsligt till en okänd strand,
Än ett år, ack,syndbelastat,
Flytt till evighetens land.
Vad Jag gjort och tänkt och velat,
Vad jag brutit, vad jag felat,
Allt med detta flydda år
I Guds bok nu tecknat står.
4.
Om ock någon dygd blev övad,
Ack, hur litet gäller den,
Då dess inre halt blir prövad
Av den högste domaren!
Nej, i stoftet må jag ligga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
