Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den svenska psalmboken - V. Kristligt sinne och förhållande - 408. Snabbt som blixten de försvinna - 409. Till dig, o Gud, mitt hjärta hastar - 410. Din godhet rätt att lova
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Och om nåd och tillgift tigga.
Jesu, låt ditt dyra blod
Rena mig och skänka mod.
5.
Låt den nya nådatiden
Av min själ användas så.
Att jag, när den är förliden,
Må för dig i tron bestå.
Låt från denna dag mig börja
Mera vist för själen sörja,
Leva för den evighet,
Som jag snarligt stunda vet.
B. Münter (1735—1793).
J. Åström (1707—1844),
409.
Till dig, o Gud, mitt hjärta hastar
Och dig sitt första offer bär;
En tacksam blick mitt öga kastar
På året, som till rygga är.
O, måtte jag lovsjunga rätt
Den nåd, som mig så ofta glätt!
2.
På branten, där du såg mig falla,
Du räckte mig din hand i nåd;
Din röst jag hörde återkalla
Mitt hjärta från dess överdåd.
Så vårdade du även ömt
Det kalla bröst, som dig förglömt.
3.
Till dig i nödens stund jag höjde
Min röst och himlen öppen fann.
Den tyngd, som mina skuldror böjde.
Av dig blev lättad och försvann.
Så gladde du min sorgedag
Med sötman av ditt hjärtelag.
4.
Du såg ditt barn med svaghet sträva
Och göt din styrka i dess bröst;
Du såg ditt barn för faran bäva
Och gav dess hjärta lugn och tröst.
Jag, Fader, detta barnet är,
Som samma nåd ännu begär.
5.
Förskjut mig icke, när jag felar
Mot dina kärleksrika råd;
Det blod, som världens brister helar,
Mig ålerföre till din nåd.
Du själv i Jesu dyra namn
Mig öppnat vägen till din famn.
6.
Låt kraften av ditt ord bereda
De rätta skatter för min själ.
Låt frid och dygd och samdräkt leda
Till enskilt lugn och allmänt väl.
Välsignat varder då det år,
Som nu ditt folk till mötes går.
S. Ödmann (1750—1829).
410.
Din godhet rätt att lova,
O Jesu, nåd beskär!
Vårt hjärta är den gåva.
Som du av oss begär:
O, må det skänka sig
Odelat, fromt och renat
I ditt blod och förenat
Igenom tron med dig!
2.
Oss kan ej vederfaras
En större nåd och tröst,
Än att oss uppenbaras.
Att du oss återlöst.
Ditt blod, som för oss rann.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
