måner locka till sig nya industriföretag, är ytterligare ett skäl till att centrala och regionala samhälleliga organ här får ett medinflytande. Detta är bara några exempel på de behov, som finns av en bättre planerad investeringsverksamhet. Vi behöver en planering, som utgår från de naturliga produktionsresurser, de anläggningar och den befolkning som finns, den lokala fördelningen av dessa tillgångar och den sannolika framtida befolkningsutvecklingen. Och från dessa utgångspunkter gäller det att söka organisera ett effektivt arbetande näringsliv, där all arbetskraft och andra resurser blir fullt utnyttjade med användning av den bästa tekniska kunskap vi har. Det kan inte göras enbart utifrån det enskilda företagets synpunkt. Det krävs en planering i stort. För det ändamålet måste finnas ett samhälleligt organ, vari skall ingå företrädare för enskild, kooperativ och offentlig företagsamhet. Även statens ledande politiska organ liksom arbetstagarnas fackliga organisationer bör vara representerade i detsamma. Helst bör detta organ samarbeta med på liknande sätt organiserade regionala organ, exempelvis ett i varje län. En sådan organisation skulle bli synnerligen värdefull i en omställningskris. Den bör kunna åvägabringa det samarbete, som behövs mellan enskilda och offentliga krafter för att hålla investeringsverksamheten i gång. Även på andra vägar bör staten utvidga sitt inflytande över investeringsverksamheten och kapitalmarknaden. Vid sidan av riksbanken, som intar en nyckelposition i konjunktur 82