vara både rättvist och samhällsgagnande söker bedöma även de andra linjer, efter vilka en ekonomisk utjämning synes kunna ske. Vare sig det gäller planer på en ny förbättring av de gamlas pensioner, på lättnad i familjernas försörjningsbörda, på en verklig utjämning av möjligheterna till bättre och längre utbildning och därmed till undanröjande av kanske det största av de privilegier, som den ojämna inkomst- och egendomsfördelningen för med sig — överallt får kostnaden för dessa planer vägas mot betydelsen av andra statsutgifter och mot värdet för näringslivet av en lättnad i beskattningen. Men det är meningslöst att gentemot sådana konkreta förslag att låta landets tillgångar komma till vad man anser vara bästa möjliga användning föra fram kalkyler över hur låg inkomst vi skulle få, om hela nationalinkomsten delades jämnt på oss alla. Socialdemokratin har aldrig gjort anspråk på att kunna förutsäga, hur långt eller hur hastigt en ekonomisk demokratisering av samhället kommer att gå, lika litet som den vågar sig på spådomar om produktionens framtida höjd. Men den följer vissa riktlinjer vid sitt arbete på en socialistisk samhällsomdaning, och till dessa riktlinjer hör strävan efter en sådan utjämning av medborgarnas ekonomiska, sociala och kulturella villkor, att samhällets uppdelning i skilda klasser upphäves. Denna uppdelning är resultatet av en samverkan mellan en rad olika men sammanhängande faktorer. Den har sin grund i olikheter i inkomster, i utbildning och uppfostran, i ställningen inom produktionsprocessen, i innehavet av förmögenhet. Den har fortfarande i vårt samhälle en utpräglad tendens att bli av 148