ringstagaren erlägger sina premier. Kollektiva former för sparande har blivit den viktigaste källan för nytt kapital. Aktiebolagen konsoliderar sig. Kooperationen skapar reserver. Stat och kommun använder en del av sina inkomster till kapitalbildning. D et är ett grundlöst påstående, att socialdemokratin skulle förbise betydelsen av enskilt sparande. Den enskilde kan ha en mångfald olika anledningar att önska uppskjuta konsumtionen av en del av sin inkomst, och det kan endast vara önskvärt alt även på detta sätt få tillskott till den nödvändiga kapitalbildningen. Däremot måste det anses för en uppenbart slösaktig metod att bevara stora ekonomiska olikheter bara för den ökade utsikten till individuellt sparande. Frågan kan ställas utan omsvep till ett folk med demokratiska inrättningar och demokratiska instinkter. Av den årliga produktionen måste en viss del dragas undan från omedelbar konsumtion. Det kan ske genom att alla medborgare spara av sina måttliga och relativt jämnt fördelade inkomster. Men det kan också ske genom att en mindre del av medborgarna får på sin lott mycket större inkomster än andra. Så stora att en konsumtion långt över andra medborgares lämnar tillräckligt kvar för att täcka samhällets behov av sparmedel. Det kan inte råda något tvivel om vilken metod den vanliga medborgaren väljer, eller vilken som bäst stämmer överens med hans föreställningar om god ekonomi. Om han sedan föredrar att genomföra detta nödvändiga sparande helt på egen hand eller att låta det till en del ske genom 152