någon form av gemensamt sparande efter samfällda beslut synes vara en fråga av mindre väsentlig betydelse. Huvudsaken är att farhågorna för bristande kapitalbildning inte längre hör till de ting, som behöver oroa. En helt annan fråga är hur en strävan efter utjämning av inkomsterna kan tänkas verka på företagsamheten, på alla enskilda insatser, som främjar produktionen och därmed det allmänna välståndet. En plats för sig intar därvid dc inkomster, som har sin källa i förmögenheter. Så länge dessa håller sig inom måttliga gränser, spelar de främst sin roll genom att möjliggöra en bättre utbildning av barnen. Först de stora och mycket stora kapitalen i enskild hand blir både ur fördelningssynpunkt och många andra synpunkter ett hinder för en demokratisering av det ekonomiska livet. Begränsning av arv liksom andra arter av förmögenhetsbeskattning öppnar möjligheter nog till en avveckling i rimlig takt av sådana olikheter i fördelningen av egendomen, som enligt medborgarnas allmänna uppfattning är stötande för rättskänslan och inte heller fyller något ekonomiskt ändamål. Om andra inkomster är redan förut sagt, att en ökning av all ungdoms möjligheter till bättre utbildning måste öka tillgången på den särskilda duglighet, vars sällsynthet nu ger upphov till ett slags monopolinkomster. Men i övrigt blir det erfarenheten som får visa, hur en sammanjämkning bäst kan nås mellan det önskvärda i en ökad jämlikhet och en därav följande starkare känsla av inbördes solida 153