Desorganisationen i den omgivande världen kan ju bli sådan, att vår hushållning inte kan arbeta med full effekt, även om vi lyckas hålla näringslivet i full gång. Om utrikeshandeln får svårigheter att utveckla sig, kan vi tvingas in på autarkiska vägar, vilket betyder att full sysselsättning får uppnås genom en produktion, som är mycket mindre givande, än den vi hittills haft under fredstid. Skulle utöver dessa ödesdigra omständigheter de internationella politiska förhållandena utvecklas så, att vårt land såge sig tvunget att permanent uppehålla en militär försvars-beredskap av samma omfattning som under de gångna krigsåren eller kanske ännu starkare, är det uppenbart, att förhoppningarna om en högre levnadsstandard i den vanliga fredliga bemärkelsen finge skjutas undan. Att en produktionsökning kommer att inträda, kan inte bevisas. Man kan avfärda förväntningen om en höjd levnadsstandard genom antagandet, att den ekonomiska utvecklingen i världen omkring oss blir sådan, att våra exportindustrier måste ytterligare begränsa sin produktion, att främmande länder inte ”har råd” att köpa våra exportvaror, att en allmän tendens att spärra gränserna för import kommer att ta överhanden, att vårt land därför också tvingas in på autarkiska vägar, att full sysselsättning får uppnås genom produktion, som är mycket mindre givande, än den vi hittills kunnat ägna oss åt. Vill någon anta, att allt detta eller en del av allt detta inträffar, är det naturligt att han inte delar förhoppningarna om en bättre bärgning efter kriget. Problemet att göra bästa möjliga bruk av våra tillgångar både för produktion och konsumtion skulle naturligtvis inte 158