ligt ännu står att vinna på denna linje. Det måste vara stora belopp, som årligen undandrages taxering. Genom ytterligare skärpt taxeringskontroll — vilket förutsätter ökad tillgång på kompetent personal hos taxeringsmyndigheterna — bör detta missförhållande till väsentlig del kunna undanröjas. Och detta bör i sin tur medföra en förbättring i det stats-fmansiella läget utan ökning av belastningen för de skattebetalare, som redan blir riktigt taxerade. En verkan i samma riktning kan också påräknas vid en omläggning av taxerings-väsendet, som minskar tidsavståndet mellan inkomstens förvärvande och skattebetalningen. I detta sammanhang bör också understrykas vikten av en effektivare kommunal skatteutjämning. Det är naturligtvis i de kommuner, som har en särskilt hög skatt, som det nuvarande skattetrycket vållar de största olägenheterna. En nyligen företagen opinionsundersökning har också visat, att medborgarna i Norrland, där skattetrycket i genomsnitt är högst, oftast föredrar skattesänkningar framför ytterligare utbyggd socialpolitik, medan undersökningen för övriga landsdelar gav motsatt utslag. A terigen ställes frågan, om vi har råd, och nu vanligen med hänvisning till att den höga beskattningen försvårar kapitalbildningen. Här stöter vi emellertid på det anmärkningsvärda förhållandet, att även en väsentlig del av den sociala utjämningspolitiken kan motiveras som ett led i arbetet för att höja folkets produktionsförmåga. Den ökning av mänskliga värden, som är innesluten i det sociala förbättrings 164