marknadens behov, är detta en tydlig fördel. Inte minst gäller detta vid den omställning från krigs- till fredshus-hållning, som nu måste övervägas, och där rubbningarna under alla förhållanden får antas bli betydande. Men även på längre sikt finns skäl att uppmärksamma de faktorer, som begränsar den omfattning, i vilken offentliga arbeten av hittills övervägt slag med fördel kan anlitas för att hålla produktionsvolymen uppe vid den tekniskt möjliga höjden. Offentliga arbeten representerar medborgarnas gemensamma utlägg för nyttigheter, som inte lämpligen ingår i den enskildes individuella efterfrågan. Vare sig det gäller statens och kommunernas gamla och traditionella uppgifter ifråga om rättsväsen, försvar, förvaltning, skolor och hälsovård eller nytillkomna på näringslivets olika områden såsom vägar, kommunikationsleder och transportmedel, överhuvudtaget allt det som kan sammanfattas under orden ”offentliga nyttigheter”, så har de det gemensamma kännetecknet, att de kommer till stånd på grund av gemensamma beslut, fattade av något slags samhälleliga organ. Priset betalas också i form av skatter och andra pålagor, som medborgarna obligatoriskt har att erlägga. Den fråga som alltså vid varje utvidgning av dessa offentliga arbeten behöver ställas, är alltså om de behov som fylles genom denna gemensamma efterfrågan, är mera trängande än de som enskilda var för sig tillfredsställer genom individuellt val av konsumtion. Hela framställningen av vägarna till en höjd levnadsstandard har gett vid handen, att utrymmet måste anses vara mycket betydande för en ökning av det slags konsumtion 173