enlighet med den privatstyrda hushållningens natur varit inriktad just på de enskilda företagen och icke på en samordning, stabilisering och rationalisering av hela hushållningen, har standardstegringen varit mindre än som varit tekniskt möjligt, och den enskilde har varit ständigt utsatt för ekonomisk otrygghet. Vi måste resa det kravet, att hushållningen såsom helhet skall vara mera effektiv. Och det kravet kan tillgodoses endast genom en samordning under ledning av samhälleliga organ. jVlen om ledningen av en samordning mellan näringslivets olika krafter skall ligga i händerna på alla medborgares gemensamma organ, alltså staten, är därmed inte sagt, hur långt detta måste medföra en utvidgning av statens egen ekonomiska verksamhet eller en begränsning av de enskilda företagens rörelsefrihet. Allt som i en föregående avdelning yttrats om de socialistiska idéerna inom arbetarrörelsen såsom riktlinjer och inte som färdiga framtidskonstruktioner, får här sin tillämpning. En planmässig hushållning är inte detsamma som socialisering i betydelse av samhällets äganderätt till alla produktionsmedel eller till en i förväg bestämd del av produktionsmedlen. Det finns andra skäl för att utvidga medborgarnas gemensamma äganderätt, men i den mån en sådan äganderätt motiveras enbart av hänsyn till en planmässig hushållning, måste den bli beroende av i vidaste bemärkelse tekniska faktorer inom det ekonomiska livet. Den kan därför inte i förväg till art och omfång fixeras. Hela planhushållningens idé är så uppenbart en idé om att pröva 197