uttalande i den svenska socialdemokratiska arbetarrörelsens program. Mycket av den socialistiska diskussionen om ”socialisering” har gått ut ifrån antagandet, att utvecklingen inom det kapitalistiska näringslivet leder fram till uppkomsten av stora centraliserade, mer eller mindre mono-polistiska företag, och att överföringen av dylika företag i gemensam ägo var den enkla och naturliga utvägen att lösa hela raden av den kapitalistiska hushållningens problem, både utsugningen av de arbetande genom sysslolösa kapitalägare, arbetarnas beroende och otrygghet, kriserna med deras ofullständiga utnyttjande av produktionsförmågan. Socialiseringen löser under sådana förhållanden den del av frihetens och demokratins problem, som kan lösas genom en demokratisering av äganderätten och den ökade tryggheten. Rörelsefriheten och det direkta inflytandet för den stora massan av arbetande är i den kapitalistiska organisationsformen redan försvunna, och det är ett nytt problem att söka återställa dem. Detta kan ske dels genom en decentralisering av driftsledningen, dels genom utveckling av en sådan ordning på arbetsplatsen och på förvaltningens olika stadier, att de arbe tändes självverksamhet sporras, deras intresse för produktionens utveckling ökas, deras erfarenheter tagas till vara och deras inflytande får göra sig gällande och skapa en känsla av ansvar och självständighet. Denna sistnämnda utvecklingslinje betecknar i vissa hänseenden den mest långtgående och djupast ingripande av de förändringar i det nuvarande näringslivets organisation, som 212