Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Norra Hallands Furstar och Höfdingar intill år 1645
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
170 Henrik Krummedig.
med några fartyg begifvit sig till Aggerhus, som innehades af
Knut Alfsons trupper. Men angreppet afslogs. En del af
Krummedigs soldater, till större delen skottar, blefvo slagne,
några afseglade till sitt hemland och Krummedig måste, med
förlusten af tre större fartyg, draga sig tillbaka till Marstrand.
Men redan de första dagarne af Augusti finna vi honom åter
för Tönsberg som han intog, hvarefter han begaf sig till
Aggerhus slott, som han från sjösidan blokerade, under det att
Mathias Olson inneslöt det från landsidan. Emedlertid lät han
sammankalla allmogen, som lofvade att med hvar sjette man
möta för Aggerhus. Knut Alfson var äfven nu i Norge, men
i stället för att med väpnad hand undsätta Aggerhus, sökte
han draga ut på tiden och inlät sig i underhandlingar. Ett
sammanträde mellan honom och de kungliga embetsmännen
beviljades och lejdebref utfärdades med vilkor: att Knut Alfson
skulle infinna sig i Opslo med endast 100 man följe, att från
fästningen intet utfall under tiden fick ega rum samt att han
icke skulle sammankalla allmogen, än mindre anfalla Opslo.
Knut Alfson ingick härpå och infann sig i Opslo den 18 Aug.
samt gick ombord på ett af Krummedigs skepp, der mötet
skulle hållas. Ett bittert hat, ärfdt från deras fäder och ge-
nom ömsesidiga tvister förökadt, rådde mellan dessa män. Ej
underligt att sammanträdet icke aflopp lugnt. Från ordstrid
och personliga förolämpningar kom det till angrepp och miss-
handlingar, och Knut Alfson jemte några af hans anhängare
blefvo nedhuggna. Man måste strängt tadla detta Krummedigs
brott mot riddersmannatro och folkrätt, hvilket äfven efter
Hvitfeldts utsago väckte "stor eftertale en tidlang." Det bör
dock icke heller lemnas oanmärkt hvad ett tingsvittne, utgifvet
den 26 Aug. 1502 af lagmannen i Oslo och Tönsberg samt
menigheten i Oslo, betygar, nemligen: att Knut Alfson icke
allenast brutit mot lejdebrefvets vilkor, i det han varit åtföljd
af ett vida större antal knektar än hvartill han varit berättigad,
utan äfven, på vägen till Oslo och under lejdens åtnjutande,
bemäktigat sig biskopen Herman af Hammers gård, tillfånga-
tagit en af konungens fogdar och, enligt hans eget folks utsago,
ingått öfverenskommelse med Nils Ravaldson, som stod 1/2 mil
från Oslo, att natten efter thorsdagen då mordet skedde, i
förening med besättningen från Aggerhus antända Opslo och
öfverfalla de danske. Uti konungens bref af den 27 Sept.,
hvari han besvarar Krummedigs rapport om förenämnde till-
dragelser, förklarar han honom hafva handlat "som en troo
dandemann, för hvilket vi eder gerna och hjertligen tacke."
Den 14 Oktober erhöll han konungens bref att skynda till
undsättning af Warbergs slott, som af Sten Sture belägrades.
Han lärer dock näppeligen hunnit lyda denna befallning, ty
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
