Note: Translator Maggie Olsson died in 1999, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 73 —
rik belöning, om han kan giva dig säkra underrättelser. Har du själv
företagit några efterforskningar?
— Två av mina frigivna, Nimphidius och Demas, söka efter Lygia i
spetsen för sextio man. Den slav, som finner henne, erhåller friheten.
Dessutom har jag skickat ut sändebud på alla vägar, som föra från Rom, för att
söka efter flickan och lygiern i härbärgena. Själv genomströvar jag staden
dag och natt och hoppas på en lycklig slump.
— Om du ser något, så låt mig veta det, ty jag måste resa till Antium.
— Ja. ♦ !
— Och om du vaknar en vacker dag och säger till dig själv, att det icke
lönar mödan, att tortera sig för en enda flickas skull, kom då till Antium.
Där kommer det varken att saknar flickor eller förströelser.
Vinicius började gå fram och tillbaka med raska steg. Petronius såg på
honom en stund, så sade han:
— Säg mig uppriktigt: älskar du fortfarande denna Lygia lika mycket?
Vinicius stannade ett ögonblick och betraktade Petronius, som om han
aldrig sett honom förr. Därpå började han åter gå fram och tillbaka. Det
var tydligt, att han kämpade för att bevara sitt lugn. Men känslan av hans
egen vanmakt, smärta, raseri och oövervinnelig längtan pressade fram tårar
i hans ögon, som sade Petronius mera än de vältaligaste ord.
Petronius stod tyst en stund. Så sade han:
— Det är icke Atlas, som bär världen på sina axlar, utan kvinnan — och
ibland leker kvinnan boll med världen.
— Så är det! utropade Vinicius.
De skulle just taga avsked av varandra, då en slav inträdde och
tillkännagav, att Chilon Chilonides väntade utanför och bad att få företräde.
Vinicius befallde, att han genast skulle släppas in och Petronius anmärkte:
— Var det inte det jag sade? Vid Herakles! Bevara ditt lugn, eljest blir
han din herre, och icke du hans!
— Hälsning och ära åt den ädle militärtribunen och åt dig, o herre!
utropade Chilon, då han trädde in i rummet. Må er lycka bli lika stor som ert
rykte och ert rykte gå ut över hela världen från Herakles stöder till
parther-nas gränser!
— Var hälsad, du dygdens och vishetens lagstiftare, svarade Petronius.
Vinicius frågade med låtsat lugn:
— Vad medför du för nyheter?
— Förra gången, herre, medförde jag hoppet, men i dag medför jag
vissheten, att fickan skall anträffas.
— Det betyder, att du alltså ännu ej har funnit henne.
— Ja, herre, men jag har lyckats taga reda på vad tecknet betyder, som
hon ritade för dig. Jag vet, vad det är för människor, som ha rövat bort
henne ,och jag vet också vilka hennes trosförvanter äro.
Vinicius höll på att springa upp från stolen av iver, men Petronius lade
sin hand på hans axel och sade vänd till Chilon:
— Fortsätt!
— Är du säker på, herre, att det var en fisk flickan ritade?
— Ja! utropade Vinicius.
— Då är hon en kristen, och det är de kristna, som rövat bort henne.
Det uppstod en stunds tystnad.
— Hör på, Chilon, sade slutligen Petronius. Min släkting har utfäst en
betydande summa penningar åt den, som kan finna flickan, men ett icke
mindre betydande antal piskrapp, om du söker bedraga honom. I det första
fallet skall du bli i stånd att köpa dig icke en utan tre skrivare, i det
senare fallet skall ej alla de sju vises filosofi tillsammans med din egen kunna
läka dina sår.
— Flickan är en kristen, herre! utropade greken.
— Men tänk då efter, Chilon! Du är ju icke dum. Vi veta, att Junia
Silana och Calvia Crispinilla anklagat Pomponia Græcina för att vara en
anhängare av den kristna vidskepelsen, men vi veta ju också, att man frikänt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>