Note: Translator Maggie Olsson died in 1999, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 74 —
henne från denna anklagelse. Vill du nu anklaga henne på nytt? Vill du
få oss att tro, att Pomponia och Lygia höra till människosläktets fiender, att
de höra till dessa, som förgifta brunnar, som dyrka ett åsnehuvud, mörda
barn och hänge sig åt de skamligaste utsvävningar. Betänk dock, Chilon, att
den tes, som du framställer för oss, kan vändas mot dig själv som en antites.
Chilon spärrade ut sina fingrar till tecken på, att det ej var hans skuld.
Så sade han:
— Herre, säg följande ord på grekiska: Jesus Kristus, Guds son, Frälsare.
— Gott, jag uttalar dem.... Vidare!
— Tag nu första bokstaven i varje ord och lägg dem samman, så att de
bilda ett ord.
— Ichtys! Fisk! utropade Petronius förvånad.
— Därför har också fisken blivit de kristnas symbol! svarade Chilon stolt.
En stunds tystnad följde. De båda vännerna sågo häpna på varandra.
— Vinicius, sade Petronius. Tror du ej, att du misstagit dig? Ritade
Lygia verkligen en fisk i sanden?
— Vid alla underjordiska gudar. Det är, så man kan bli vansinnig. Hade
hon ritat en fågel, skulle jag väl sagt en fågel.
— Alltså är hon en kristen, upprepade Chilon.
— Det betyder, sade Petronius, att Pomponia och Lygia förgifta brunnar,
mörda barn och hänge sig åt utsvävningar. Dumheter! Du, Vinicius, har iu
vistats länge i deras hus, men även jag känner Aulus och Pomponia
tillräckligt för att kunna säga: det är endast förtal och dumhet. Om fisken är de
kristnas symbol, och om Lygia och Pomponia äro kristna, då, vid Proserpina,
äro de kristna ej vad vi hålla dem för.
— Herre, du talar som Sokrates, svarade Chilon. Vera har någonsin
utforskat en kristen. Vem har studerat deras lära? Då jag för tre år sedan
reste hit till Rom från Neapolis (o, om jag stannat där!) fick jag sällskap
med en läkare vid namn Glaukos, som man påstod var en kristen, och likväl
är jag övertygad om, att det var en god och dygdig människa.
— Har nu denne gode och dygdige man upplyst dig om rad den där fisken
betyder?
— Nej, herre. Tyvärr blev denne präktige man mördad i ett härbärge under
färden, hans hustru och barn bortfördes av slavhandlare, och själv miste jag
två fingrar, då jag skulle försvara dem. Men då det ofta sker underverk bland
de kristna, hoppas jag, att de snart skola räxa ut igen.
— Vad! Har du blivit kristen?
— Sedan i går, herre, sedan i går. Den där flickan förmådde mig därtill.
Se, vilken makt en fisk har! Om ett par dagar kommer jag att bli den
ivrigaste bland de kristna, och då skola de tala om alla sina hemligheter för
mig. Då får jag också veta, var flickan är gömd. Kanske kommer min
kristendom att löna sig bättre än min filosofi. Jag har lovat Mercurius två unga
kor av samma storlek och ålder, om han hjälper mig att finna flickan.
— Din kristendom från i går och din filosofi från i förgår tillåta dig alltså
att tro på Mercurius?
— Jag tror alltid på det, som kan vara mig till någon nytta. Däri består
min filosofi, som icke heller torde misshaga Mercurius. Men I, mina herrar,
veten ju vilken misstänksam gud det är. Han tror icke ens en hederlig
filosofs löften, och helst skulle han först vilja se korna, men det är en stor
utgift. Icke alla kan bli en Seneca, och jag har ej råd till det, om icke den
ädle Vinicius skulle vilja ge mig ett litet förskott på den summa, han lovat
mig.
— Icke en obol, Chilon, icke en obol! utropade Petronius. Vinicius’
frikostighet kommer att överräffa dina djärvaste förväntningar, men först då du
funnit Lygia. Mercurius skall nog kreditera dig de två korna, fastän jag ej
undrar på, att han ej gärna gör det. Däri ser jag blott ett bevis på hans
intelligens.
IJören på mig, ädla herrar. Den upptäckt jag gjort är betydande, †y
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
