Note: Translator Maggie Olsson died in 1999, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fastän jag icke har funnit flickan, vet jag ändå, var man bör söka henne.
I haven skickat ut era slavar och frigivna åt alla håll, men har någon av
dem givit er en ledtråd? Nej, Men det har jag gjort. Och en sak till! Bland
edra slavar torde det finnas kristna, ty denna vidskepelse är utbredd överallt,
och i stället för att hjälpa er, bedraga de er kanske. Det är till och med
farligt, om de få se mig här, och därför, ädle Petronius, befall Eunice att tiga
och du, ädle Vinicius, låt utsprida i ditt hus, att jag kommit för att sälja en
salva, som tillförsäkrar dina hästar seger på cirkus. Endast jag skall söka
efter flickan, endast jag skall finna henne. Hav förtroende för mig och vet,
att allt, vad jag får i förskott, kommer att bli mig en sporre. Ack ja, som
filosof föraktar jag penningar, vilket varken Seneca, Musonius eller Cornutus
gör, och ändå har ingen av dem mistat två fingrar på högra handen, och de
kunna själva skriva ned sina lärdomar och lämna sina namn åt eftervärlden.
Men utom den slav, som jag tänker köpa och de två kor, som jag lovat åt
Mercurius (och I veten ju hur nötboskapen stigit i pris) draga även själva
efterforskningarna stora utgifter med sig. Hör nu på mig med tålamod!
Sedan några dagar har jag sår på mina fötter av det ständiga gåendet. Jag har
besökt vinstugor, bagarbodar och slaktarbutiker. Jag har genomkorsat alla gator
och gränder. Jag har varit i förrymda slavars hålor, och förlorat mer än
hundra asser på moraspel. Jag har varit i tvättstugor och på värdshus, jag
har talat med mulåsnedrivare och stenhuggare, med män, som böta utslag och
som dra ut tänder, med fikonhandlare och dödgrävare. Och veten I varför?
Överallt ritade jag en fisk, såg människorna stint in i ögonen för att höra vad
de skulle säga, då de fingo se tecknet. Det gick en lång tid, innan jag märkte
något. Men så mötte jag en dag vid en springbrunn en slav, som skulle hämta
vatten. Han grät, och jag gick fram till honom och frågade efter orsaken.
Vi slogo oss ned på trappstegen till brunnen, och han talade om för mig, att
han i hela sitt liv sparat ihop sestertie på sestertie för att kunna friköpa sin
älskade son, men hans herre, en viss Pansa, tog pengarna men behöll sonen i
slaveri. Och jag gråter, sade den gamle, ty fastän jag upprepar för mig själv,
att Guds vilja måste ske, kan jag ej återhålla mina tårar. Men jag doppade
fingret i ämbaret, ritade en fisk och den gamle mannen sade: Kristus är mitt
hopp. Jag frågade, om han känt igen mig på tecknet och han sade: Ja, frid
vare med dig. Därefter började jag fråga ut honom, och den godmodiga
människan berättade mig allt. Hans herre, Pansa, är själv en av den store Pansas
frigivna slavar. Han fraktar stenar till Rom längs Tibern, vilka hans slavar
och daglönare lossa och nattetid släpa till de hus, som äro under byggning
för att icke hindra trafiken på gatorna under dagen. Under honom arbeta
många kristna, även hans son; men då arbetet överstiger gossens krafter, ville
hans fader friköpa honom Men Pansa föredrog att behålla honom
tillsammans med slavarna. Under det han berättade detta, började han åter fälla
tårar, och jag blandade mina med hans, vilket icke föll sig svårt för mig på
grund av mitt goda hjärta och mina ömma fötter. Jag beklagade mig nu över,
att jag först för kort tid sedan kommit till Rom, att jag ännu icke kände
någon av bröderna och att jag icke visste, var de samades till bön. Han var
förvånad över, att de kristna i Neapolis icke givit mig med något
rekommendationsbrev till de romerska bröderna, men jag talade om för honom, att jag
blivit bestulen på breven under färden. Därefter bad han mig komma till
floden på natten, så skulle han införa mig bland bröderna, och dessa skulle
föra mig till bönhusen och de äldsta, som leda denna kristna församling. Då
jag hörde detta, blev jag så glad, att jag gav honom den summa, som han
behövde för att kunna friköpa sin son, ty jag hoppades, att den frikostige
Vinicius skulle betala mig dubbelt igen.
— Chilon, avbröt honom Petronius, i din berättelse äro lögn och sanning
blandade om varandra som olja och vatten. Jag förnekar icke, att du medfört
viktiga upplysningar. Jag medger till och med, att du fört oss ett gott stycke
närmare målet, men du får icke blanda sanning och lögn om varandra i dina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
