Note: Translator Maggie Olsson died in 1999, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
brädspel till honom, eller att han köpt hemligheten för två tusen, jag 9et,
att du skulle betala mig det dubbla igen, men för en gångs skull — jag
menar liksom alltid — vill jag vara hederlig även nu, ty jag vet, att din
frikostighet kommer att överstiga mina djärvaste förväntningar.
Vinicius, vilken som soldat var van att handla raskt, gjorde sig genast
till herre över sin svaghet och sade:
— Du kommer ej att misstaga dig om min frikostighet, men först skall du
följa mig till Ostrianum.
— Jag, till Ostrianum ? utropade Chilon, som ej hade ringaste lust att gå
dit. Ädle tribun, jag har lovat dig att utpeka Lygias gömställe för dig, men
jag har icke lovat föra bort henne. Betänk, herre, vad som kunde inträffa,
om denne lygiske björn kom underfund med, att han icke med rätt slitit
Glaukos i stycken! Skulle han då icke — för övrigt med orätt — anse mig
för anstiftaren av mordet? Betänk, herre, att ju större filosof en människa
är, desto svårare faller det sig för honom att besvara hopens dumma
frågor. Vad skulle jag alltså svara honom, om han frågade varför jag
anklagat läkaren Glaukos? Om du tror, att jag bedrager dig, så behöver du ju
icke betala mig, förrän jag visat dig huset, där Lygia bor. Men ge mig i
dag endast en liten del av beloppet, så att, om en olycka drabbade dig — vilket
judarna förbjude — jag icke ginge miste om belöningen.
Vinicius tog fram en penningpåse ur ett marmorskrin, kastade den till
Chilon och sade:
— Denna är endast fylld med silvermynt, men då Lygia befinner sig i
mitt hus, skall du få en lika stor påse fylld med guldmynt.
— O, du Jupiter! utropade Chilon.
Men Vinicius rynkade pannan.
— Du får äta och vila dig här. Men du får icke röra dig ur stället före
aftonen, och då kvällen kommer, skall du följa mig till Ostrianum.
Förskräckelse och tvekan avspeglades i grekens ansikte, men han lade
band på sig och sade:
— Vem kan väl motsätta sig dig, herre. Denna penningpung har
övervunnit mina betänkligheter, för att icke tala om ditt sällskap, som bereder mig
stor lycka. i A !
Men Vinicius avbröt honom otåligt och började närmare utfråga Chilon om
hans samtal med Ursus. Han kände sig säker på, att de redan i kväll skulle
få reda på Lygias gömställe, eller kanske till och med röva bort henne på
vägen från Ostrianum. Och vid denna tanke erfor Vinicius en vild glädje.
Nu, då han var säker om, att återfinna Lygia, försvann hans vrede och groll
mot henne; för denna lycka förlät han henne allt. Han tänkte på henne
blott som en älskad varelse, och det föreföll honom, som om hon skulle
återvända hem efter en lång resa. Han hade lust att sammankalla sina slavar
och låta dem smycka huset med guirlander. Han hyste icke ens något agg
mot Ursus nu. Han var beredd att förlåta dem allt. Chilon, för vilken han
alltid känt en viss motvilja, föreföll honom nu för första gången som en
underhållande och intressant människa. Han började på nytt känna sig ung
och levnadsglad. Först nu, då han stod inför hoppet att äga henne, förstod
han, hur mycket han älskade Lygia. Längtan efter henne vaknade inom
honom, som jorden vaknar upp i vårens tid, då solen värmer den med sina
strålar, men hans kärlek var icke så blind och vild som förr, utan ömmare
och fridfullare. Han kände sig även fyllas av en gränslös kraft, och han
var övertygad om, att han endast behövde se Lygia för att kunna hålla stånd
mot alla världens kristna, ja till och med mot Cæsar.
Även Chilon hämtade nytt mod vid åsynen av Vinicius’ glädje, och
började ge goda råd. Man fick icke anse spelet vunnet än; man måste även nu
iakttaga den största försiktighet. Han besvor Vinicius att icke föra bort
Lygia från Ostrianum. De borde gå dit med kapusjonger på huvudena och nöja
sig med att betrakta de närvarande från ett mörkt hörn. Om de fingo syn
på Lygia, vore det bäst att följa henne på avstånd, att lägga märke till det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
