Note: Translator Maggie Olsson died in 1999, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - LXII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 266 —
Paulus gick fram till brunnen, tog ratten i sina händer och rände sig till
den knäböjande syndaren och sade:
— Chilon, jag döper dig i Faderns, Sonens och den Helige Andes namn!
Amen!
Chilon lyfte huvudet, bredde ut armarna och förblev orörlig sà.
Månskenet upplyste hans rita hår och hans lika vita, orörliga ansikte, som
var som dött eller hugget i sten. Timmarna gingo, den ena efter den andra.
Från de stora fågelhusen, som stodo i trädgårdarna, trängde galandet av en
tupp, men han knäböjde ännu liksom en gravfigur.
Slutligen vaknade han, reste sig, vände sig till aposteln och frågade:
— Vad skall jag göra före döden, herre?
Paulus hade även vaknat ur sina tankar över denna outgrundliga makt,
som inte ens en ande som denne grek kunde motstå, och sade:
— Hav förtröstan och vittna om sanningen!
Sedan gingo de bort i sällskap. Vid porten till trädgården gav aposteln
ännu en gång Chilon sin välsignelse, och sedan skildes de, eftersom Chilon
själv fordrade detta, ty han förutsåg, att Cæsar och Tigellinus skulle låta
förfölja honom efter det som passerat.
Han misstog sig inte. Då han kom hem, fann han huset omringat av
pretorianer, som grepo honom och förde honom till Palatium under ledning av
Scævinus.
Cæsar hade redan gått till vila, men Tigellinus väntade ännu. Då han fick
se den olycklige greken, hälsade han honom med lugnt men olycksbådande
ansikte:
— Du har gjort dig skyldig till majestätsbrott, sade han, och du skall inte
undgå ditt straff. Men om du i morgon förklarar i amfiteatern, att du var
drucken och från dina sinnen, och att de kristna äro anstiftarna av branden,
skall ditt straff bliva inskränkt till att piskas och gå i landsflykt.
— Jag kan inte, herre! svarade Chilon sakta.
Men Tigellinus gick långsamt fram till honom och frågade med dämpad
men förfärlig stämma:
— Vad, du kan inte, grekiske hund? Var du inte drucken? Och förstår
du inte, vad som väntar dig? Se dit!
Med dessa ord pekade han på ett hörn av atrium, där fyra traciska slavar
stodo orörliga vid en lång träbänk och höllo rep och tänger i händerna
Men Chilon svarade:
— Jag kan inte, herre!
Tigellinus började bliva ursinnig, men han behärskade sig ännu:
— Har du sett, hur de kristna dö? frågade han. Vill du också dö en
sådan död?
Den gamle lyfte sitt bleka ansikte mot himlen, en stund rörde sig hans
läppar sakta, och sedan sade han:
— Också jag tror på Kristus!
Tigellinus såg förvånad på honom.
— Hund! Du har verkligen blivit förryckt!
Nu bröt hans instängda raseri alla fördämningar. Han sprang på Chilon,
grep honom i skägget med båda händerna, kastade honom på marken och
började trampa på honom, medan han upprepade med fradga på läpparna:
— Du skall taga tillbaka! Du skall taga tillbaka!
— Jag kan inte, svarade Chilon liggande på marken.
— På sträckbänken med honom!
Då tracerna hörde denna befallning, grepo de gubben och lade honom på
bänken, där de bundo honom med rep, och sedan började de pressa samman
hans ihåliga ben med tänger. Men medan de bundo honom, kysste han
ödmjukt deras händer. Sedan slöt han ögonen och låg som en död.
Men han levde, ty när Tigellinus böjde sig över honom och frågade på
nytt, om han ville taga tillbaka, rörde sig hans läppar svagt, och en knappt
hörbar viskning kom från honom:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
