Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RULLSTENSGRUS.
107
bibringat mig, icke söka annorstädes, än i den olikartade konfiguration
och relief, som kusten erbjöd under åsarnas bildningstid. Der
således tillräcklig tillgång uppå platsen eller i omedelbara närheten
fanns på krosstensgrus (morängrus) och kusten framställde en något
så när öppen strandlinie, utan skydd af der framföre liggande
ösamlingar, eller när de i fastlandet inskurna vikarna eller de mellan
öflockarna liggande sunden icke hade allt för trånga dimensioner,
utan tilläto vågsvallet ett mera fritt spelrum, der blef resultatet
också dessa mera i ett sammanhang uppstaplade aflagringar, som
utmärka nästan de flesta hufvudåsar och äfven åtskilliga af de
större biåsarna. Men der dessa vilkor endast till en del voro
uppfyllda, der uppstodo också blott spridda aflagringar, men hvilkas
gruppering efter hvarandra i en viss bestämd rigtning likväl
tydligen angifver den linie, den forna kustlinien, utefter hvilken
vågsvallet verkat, och hvilkas enstaka lägen tillika antyda, att denna
verkan icke varit af samma intensitet på alla punkter af den forna
stranden, just till följe af tillfälligtvis här och der befintliga lokala
hinder.
Åsarna i allmänhet regelbundnast inom slättbygderna. I
allmänhet visa sig derföre rullstensåsarna också regelbundnast, så till
utsträckning, som till form, inom de icke allt för mycket kuperade
landdelarna och företrädesvis bäst utbildade inom slättbygderna
och på högplatåerna. Deras sammanhang är här mera sällan
afbrutet, deras relativa höjd öfver foten ofta betydlig, deras ryggform,
så vida aflagringen icke stödjer sig mot ett mötande berg eller mot
en dalsida, merendels alltid väl utpräglad. Inom de trakter åter,
der berg och höjder mera tätt omvexla med dalar, der är deras
utsträckning deremot i allmänhet mindre regelbundenl) och
sammanhanget icke sällan afbrutet, ty än framlöper åsen midt i dalgången
med ännu temmeligen väl utbildad ryggform, än kastar den sig åter
till ena eller andra dalsidan, stödjande sig direkte mot berget och
affallande derifrån mot dalens midt utan någon utbildad rygg, än
utbreder den sig såsom jemna eller svagt vågformiga aflagringar af
jemnförelsevis mindre mägtighet.
*) Framstående undantag härifrån gifvas dock inom åtskilliga bergstrakter och
inom åtskilliga af de större och mera vidgade dalgångarna, ehuru då vanligen
endast för mindre sträckor i sender.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
