Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
498
DE GERMANSKA QVINNORNA.
ett ej alldeles oförfinadt sätt, något, som förskaffat honom benämningen
"Nordens fransman". Äfvenså är, bland alla skandinaviska dialekter,
svenska språket den klangfullaste och rikaste och liksom skapadt för
poetisk behandling. Är svensken meddelsam, öppen och färdig till hvarje
förtroende, så se vi deremot såsom grunddrag i norrmannens karaktär
framträda hans slutenhet och exklusivitet, äfvensom hans ringa behof
af något lifligare umgänge. Djupt religiös, såsom alla skandinaver,
egnar han sitt lif åt det samvetsgrannaste uppfyllande af sin pligt, och
på denna hans religiositets räkning torde man ock kunna skrifva
hans motvilja mot allt utländskt och hårda ofördragsamhet mot
bekännare af annan tro. Den tredje i denna grupp, och på visst sätt
dess mellanlänk, är dansken. De öden, danskarna i politiskt afseende
genomgått, hafva bragt dem i ett temligen spändt förhållande till allt
hvad tyskt heter, och det är derför lätt förklarligt, att de i närvarande
stund mer än någonsin sluta sig till sina nordiska stamfränder. Mindre
omeddelsam och allvarlig, än norrmannen, förfogar dansken likväl öfver
ett mindre mått af lefnadslust, än sydsvensken. Denna lefnadslust
andas ock Stockholm, Sveriges herrliga hufvudstad, ’’det nordiska
Venedig", med sin vexling af berg och skog, af sjöar och kanaler, sin
utsigtsterrass Mosebacke och sin lifliga "Djurgård". Till Djurgården
måste man begifva sig, för att beundra stockholmskornas skönhet, liksom
man i Venedig måste uppsöka de bleka venetianskorna på Piazza San
Marco och i Sevilla de bruna sevillanskorna på Guadalquivir, för att
se dem stråla i sitt fulla behag. Huru annnorlunda gestaltar sig ej,
jämnfördt med denna präktiga bild, det temligen behaglösa och
enformiga Kristiania! Befolkningen i de norska städerna fasthänger ännu
helt och hållet vid sina urgamla traditioner och finner sin största stolthet
i minnena af de gamla sjökonungarna och djerfva vikingarna. I Norge
är öfverallt det personliga behofvet det öfvervägande, i Sverige det
gemensamma; norrmannen lefver för sig sjelf och sin familj ensam på
sin "g aar d", svensken tränger sig gerna fram i det offentliga och finner
behag i det sällskapliga umgänget. Norrmannen är strängt konservativ,
svensken mera böjd för framsteg, dansken, slutligen, ända till öfvermätt
öppen för allehanda yttre inflytelser. Härigenom låter sig äfven den
omständighet förklara, att lifvet i Köpenhamn, åtminstone för tyskar,
knappast äger att uppvisa några karaktäristiska sidor.
Inom Sveriges och Norges nordliga landskap försvinna naturligtvis
de inom dessa lands södra delar mellan i synnerhet städernas
befolkningar rådande olikheterna nästan helt och hållet. Seder och bruk
äro ännu öfverallt af det mest fornartade slag, och mången plägsed hän-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
