Note: This work was first published in 1956, less than 70 years ago. John Schröder died in 1998, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 7. Enkla mätbryggor för mätning av resistans och kapacitans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fig. 704. Detta kopplings-
schema visar mera handgrip-
ligt hur man enkelt kan
koppla ihop en provisorisk
mätbrygga för uppmätning
av resistanser. Schemat är
det som visas i fig. 703.
Obs! R1 skall anslutas till
mittuttaget på R3.
metoder som beskrivits i tidigare kapitel.
Man förser det variabla motståndet med en
ratt och anger på ratten de punkter där
resistansen är 1000, 2000, 3000 ohm etc.
upp till 10000 ohm. Ev. kan man sedan
dela upp varje 1000 ohms intervall i tio
lika delar och får då lättare att avläsa
resistansvärden mellan de jämna tusenta-
len ohm.
Med en mätbrygga av detta slag bör man
sålunda kunna mäta upp resistanserna
från ca 300-400 ohm och upp till ca 10
kohm. Det är ju gott och väl men mätområ-
det är för begränsat för att man verkligen
skulle ha någon större nytta av mätbryg-
gan. Man kan emellertid på enkelt sätt av-
sevärt utöka mätområdet för bryggan, och
det sker helt enkelt genom att man byter
ut motståndet R1 och R2 mot andra lämp-
liga motstånd.
Man kan exempelvis byta ut R1 mot ett
motstånd på 10 kohm under det att man
behåller motståndet R2=1 kohm. 1 övrigt
kan bryggan vara oförändrad. Se fig. 705 a.
1 detta fall kommer man att få ett 10 ggr
större spänningsfall över R1 än över R2,
eftersom ju resistansen för R1 är 10 ggr
större än för R0. För att man nu skall få
balans i bryggan får man ställa in det va-
riabla motståndet, R3, så att dess resistans
blir 10 ggr större än den sökta resistansen
i R. Först då blir ju spänningen i punk-
ten D densamma som i punkten C och då
blir strömmen mellan D och C=0.
Så länge R1 var=R2 fungerade vår mät-
brygga som en balansvåg och det gällde att
balansera R. i ena »vågskålen» mot R3
den andra, bryggbalans uppstod då vikter-
na (=resistanserna) i resp vågskålar
(=bryggrenar) var lika stora. 1 och med
att vi ändrade på förhållandet mellan re-
sistansen 1 R och R2 ändrar vi emellertid
liksom längden på balansvågens armar så
att vi får något som påminner om en deci-
malvåg, vikten på ena vågskålen (=resi-
stansen R3) motsvarar nu vid balans 10 ggr
mindre vikt (=resistansen Ra,) på den
andra.
Om nu R1 fick en resistans som var 10
ggr större än resistansen för R2 kommer
varje ohm 1 R3 att svara mot 1/10 ohm i Ra,,
dvs. om vi avläser resistansvärdet på R3
vid bryggbalans måste vi dividera detta
resistansvärde med 10 för att vi skall få
fram värdet på resistansen Ra,. Utnyttjar vi
därför även nu ett variabelt motstånd på
60
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
