Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stockholms magistrat och rådhusrätt. Kortfattad öfversikt af Nils Östman - Tiden före 1471
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
8 Stockholms magistrat och rådhusrätt
ty äfven det stockholmska rådets historia visar, att det ej sällan var beroende af
dem. I regeln var en generation af rådet, i synnerhet under medeltiden, på ett
eller annat sätt befryndad med den föregående.
Att åter detta kunde ske, berodde på att rådet i regeln kompletterade sig själft,
och detta var sålunda en aristokratisk institution, där de personliga egenskaperna
jämte släkt- och affärsförbindelserna spelade en mycket stor roll. En omständighet
bidrog i sin tur härtill, ty medlemmar af rådet skulle nämligen vara fastighetsägare
i staden, och innehade en ansedd och duglig borgare icke någon fastighet, var saken
lätt hjälpt genom gifte med en rådsänka eller -dotter, hvarefter intet hinder förelåg
för hans upptagande i rådet. Det fanns t. ex. rådsdöttrar, hvilkas två à tre män
efter hvarandra beklädt rådmans- och borgmästareämbeten. För att förekomma
missbruk föreskref dock stadslagen, att ej mer än fyra rådspersoner fingo vara
släkt samtidigt, dock aldrig bröder.
De båda nationaliteterna i rådet voro icke alltid till gagn för det allmänna bästa,
när det gällde att taga parti mot utländska maktanspråk på Sverige. Värst var
det under Albrekts af Würtemberg dagar, och liksom biskoparna 1380 tämligen
oförtäckt liknade Sverige vid en röfvarekula, kan man med fog säga, att Stock.-
holm 1389 var en dylik, då det s. k. Käpplingemordet skedde. Genom detta trodde
sig de tyska borgarna säkra Albrekts ställning i Stockholm och därmed i Sverige,
men slaget vid Falköping gjorde ett streck i räkningen. Kort därefter — 1395—98
— höllo sju hansestäder, hvilka gått i borgen för uppfyllandet af fördraget på
Lindholmen, Stockholm besatt. Äfven vid senare främmande inblandningar funnos
anledning till klagomål. Det berättas i en partiskrift från 1466, huru Kristian I
låtit besätta ämbetena i Stockholm sålunda, att “myntmästareämbetet har en tysk,
stora tulldömet har en tysk, lilla tullen har en tysk, vårdskrifvaredömet har en
tysk, tomtöre har en tysk, så att svenske män fingo intet annat ämbete hafva, än
att vara bödel och dödgräfvare“. När stadslagens bestämmelse om tyskarnas säte
i de svenska städernas råd upphäfdes 1471, framhölls just som orsak, att däraf
“stor tvedreckt, ovilie oc forderff ære langlige oc ofta uprest“.
Hela antalet rådspersoner tjänstgjorde icke samtidigt i rätten, utan endast en
tredjedel, som kallades det sittande rådet. Rådsombyte skedde hvarje
valborgsmässoafton eller längre fram i tiden äfven under dagarna närmast före eller efter
denna dag. Perioden mellan rådsombytena kallades ämbetsår och iakttogs ännu
under 1600-talets förra hälft. Ibland kunde extra ordinarie omständigheter
föranleda ett helt frångående från stadslagens nyssnämnda stadgande, såsom 1436,
då Engelbrekt och Karl Knutsson tillsatte nya borgmästare i början af februari
kort efter Stockholms intagande. Under rötmånaden samt under helgerna togo
sig rådsmedlemmarna semester och ledighet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
