Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stockholms magistrat och rådhusrätt. Kortfattad öfversikt af Nils Östman - Tiden före 1471
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tiden före 1471 o
Rådet rekryterades årligen af tvänne nya män, en svensk och en tysk, hvilka
första året tjänstgjorde som kämnärer, året därpå som rättafogdar. Denna sed
synes vara hämtad från Hamburg, där den ägde bestånd mellan 1270 —1292.
Edsformuläret åter, efter hvilket nytillträdande borgmästare och rådmän svuro, stämmer
nästan ordagrant med det, som Henrik Lejonet på 1100-talet föreskref Lübecks
råd. Rådspersonerna bibehöllo sina ämbeten, dels så länge de voro borgare —
af en eller annan orsak skedde nämligen liksom i senare tid uppsägandet af
burskapet — dels på lifstid, såvida icke ålder eller sjukdom hindrade dem att tjänstgöra.
De två tredjedelar af rådet, som icke tjänstgjorde, deltogo likväl i viktigare
öfverläggningar och mottogo förtroendeposter. För öfrigt synas de hafva skött sina
egna och äfven andras angelägenheter. Borgmästare och råd började ju såsom
borgare och måste såsom sådana alltjämt sköta sina affärer.
Borgmästarna förde titeln herre. För rådmännen började bruket vackla och
sålunda möter man på 1300- och 1400-talen flera rådmän med herretitel, men
därefter dröjer det ända till inpå 1600 talet, då den romanska sällskapskulturens
inflytande gaf såväl dem som andra denna titel. När därför 1282 nämnes borgaren
Tideman Fris i Stockholm med herretitel, få vi nog, med tanke på den betydande
person han synes hafva varit, i honom se den förste kände borgmästaren och
ledamoten af stadens råd. En dylik person bör herr Gödecke van Memel hafva varit.
Uttryckligen nämnes herr Henrik van Heden 1297 såsom borgmästare, samtidigt med
personer, af hvilka några, ehuru de icke kallas rådmän, likväl böra hafva varit det.
Rådets förnämsta tjänsteman var stadsskrifvaren (secretarius). Han fick ej vara
utländsk man och var länge den ende, som hade lärd bildning. Han förde rådets
protokoll (“tänkebok“, “liber memorialis“), ämbetsboken (matrikeln öfver rådets
medlemmar och stadens tjänstemän), jordeböcker och vissa räkenskaper, innan
utvecklingen skridit därhän, att nya befattningsinnehafvare öfvertogo en del af
hans göromål. Jämte borgmästarna vårdade han stadens böcker, privilegier och
andra handlingar i “kistan“ — den blygsamma begynnelsen till “stadzens archivum“.
ogde, borgmästare och råd öfvervakade samhällslifvet i Stockholm genom
bestämmelser dels i lagarna — bjärköarätten och därefter stadslagen — dels
i stadens privilegier.
Bjärköarätt är detsamma som stadslag. Ordet kommer, såsom E. Wadstein
nyligen visat, af ett vestgermanskt berec, som betyder jurisdiktion. Det
öfverfördes tidigt till norden, där birk eller berck fick betydelsen af handelsplats d. v. s.
område med särskild jurisdiktion: (jämför Birka) och bjärköarätt blef namnet
1 Namn och bygd 1914, s. 93 ff. — Tilläggas kan, att i stadsprivilegierna för Odense förklaras bierk
vara detsamman som vicbelle stadsområde.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
