Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stockholms magistrat och rådhusrätt. Kortfattad öfversikt af Nils Östman - Tiden före 1471
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10 Stockholms magistrat och rådhusrätt
på inom ett dylikt område utvecklade och sedermera upptecknade rättssedvänjor,
vid sidan af hvilka de särskilda landskapslagarna efter allt att döma användes. Det i
behåll varande exemplaret af bjärköarätten härstammar från omkr. år 1300, men
man kan dels visa, dels med fullt fog antaga, att hufvudinnehållet är äldre. Lagen,
hvari en mängd lån från de lübska och hamburgska rätterna förekomma,
kodifierades för Stockholm, en del öfriga städer fingo så småningom kunglig tillåtelse
att begagna den; det bevarade exemplaret har varit Lödöse stads. Föga omfångsrik,
innehåller bjärköarätten en samling oordnade stadganden från den offentliga och
privata rättens områden jämte politiestadganden, hvilka belysa det dåtida Stockholms
primitiva förhållanden och samhällslif.
Omkring år 1350 blef konung Magnus Erikssons allmänna stadslag, som äfven
innehåller särskilda stadganden för Stockholm, färdig och påbjuden. Betydligt
omfångsrikare än bjärköarätten, visar den genom sina många detaljerade
bestämmelser, huru kraftigt stadslifvet utvecklats. Att förhållandena i Stockholm lagts
till grund vid lagens utarbetande är af flera omständigheter tydligt. Den är utmärkt
redigerad och följer till planläggningen konungens landslag.
Stadslagen, kompletterad af förordningar och påbud, förblef gällande tills 1734
års lag utkom.
De mera betydelsefulla bestämmelserna för Stockholm innehöllos i
privilegiebrefven, hvilka före 1423 äro förlorade, så när som på ett från 1398, hvari konung
Erik af Pommern bekräftar Stockholms alla privilegier före 1395 8/9. På den
historiska konstruktionens väg kunna vi till en ringa del ana de äldsta privilegernas
innehåll. Bland de första rättigheterna torde hafva varit tillstånd att hålla marknad
på torget under vissa dagar samt att hysa ett kronans mynthus. Båda voro så
godt som nödvändiga lifsvillkor. Stortorget ingick i den ursprungliga planen, men
en myntmästare nämnes först 1285. Ett annat privilegium rörde efter allt att döma
rådet, dess sammansättning, funktioner och förmåner samt komplettering. Andra
rörde rätten till vågtvång samt till jordområden, öfver hvilka staden och dess invånare
fingo en viss dispositionsrätt, sasom Åsöna (Södermalm), Siklaön och Tynningön,
söder om Vaxholm. Borgmästare och råds maktbefogenhet öfver Storkyrkan hvilade
äfven på en bestämmelse i ett nu förloradt privilegiebref. Andra stadganden rörde
handeln i staden, tillförseln och förbud mot landsköp samt Norr- och Söderbro,
hvilka utom af Stockholm skulle byggas och underhållas af sex mälarstäder —
tydligen ett arf efter en äldre sedvänja, som ursprungligen bestått i ett för flera socknar
gemensamt uppförande och vidmakthållande af försvarsanstalter vid Stocksund.
Privilegiernas hufvudsakligaste konsekvenssatser intogos i lagarna. De under
perioden därefter tillkomna privilegierna betraktades såsom gällande lag, men
skulle dock alltid stadfästas af hvarje ny regent, som allt efter sin nationella tendens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
