Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stockholms magistrat och rådhusrätt. Kortfattad öfversikt af Nils Östman - Tiden före 1471
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
16 Stockholms magistrat och rådhusrätt
städerna, främst de tyska kolonistäderna vid Östersjökusten. På sådant sätt förklaras,
att så många framstående kolonister härstammade från Niedersachsen och Westfalen,
icke blott för dessa städers vidkommande utan äfven för de svenska sjöstädernas,
särskildt Stockholms. Det var ett godt gry i dessa långväga främlingar och deras
afkomlingar skapade sig icke sällan en aktad ställning — man behöfver blott
påminna om den stockholmska borgmästaresläkten Westfal.
Dessa utlänningar hade först kommit som “gäster“, såsom de främmande
handelssvennerna kallades, och stannade sedan öfver på handelsplatsen en och annan
vinter (“vinterliggare“), men lefde icke under svensk lag. Det var detta Birger
jarl bl. a. förbjöd i lübeckarnas privilegiebref 1251: ville de bosätta sig i Sverige,
skulle de lefva efter svensk lag och kallas svenskar. Så skedde äfven, men
nationaliteten förnekade sig likväl icke inom stadsmurarna. Deras driftighet och
handelsvana bidrogo mycket till Stockholms uppsving mot slutet af 1200-talet;
dugliga borgare af utländsk härkomst gynnades särskildt af Magnus Ladulås.
I de politiska tvistigheterna var borgerskapet liksom rådet deladt i de två
nationslägren. Detta var den djupast liggande orsaken till, att i Stockholm icke
uppkommo några patriciersläkter, hvilka, liksom ofta i de tyska hansestäderna,
städse kunde rekrytera rådet. En annan orsak låg i det religiösa lynnet; de
förmögnas barn ingingo icke sällan i klostren eller blefvo klerker. Ansatser till en
dylik släktbildning saknades dock icke, men de voro för få och förhållandena
här för små, för att de skulle erhålla en verklig framgång. Rådet kunde därför
såsom ofvan nämnts rekryteras af medlemmar ur hvilka borgarsläkter som helst,
blott borgaren i fråga var fastighetsägare.
Innehafvare af andra stadens förtroendeuppdrag synas däremot icke i regeln
hafva varit husägare, såvida det ej var fråga om någon viktigare befattning, som
medförde årlig uppbörd med redovisningsskyldighet.
Redan på slutet af 1300-talet nämnas ombud för borgerskapet vid rådets sida.
Ett permanent utskott på 24 personer, föregångare till borgerskapets äldste, fanns
efter allt att döma mycket tidigt. När de bevarade tänkeböckerna börja, se vi
de 24 i verksamhet; på “allmän rådstuga“ öfverlade de med rådet i saker, som
rörde riksangelägenheter eller borgerskapet i gemen.
Burskap i staden kunde endast rådet meddela åt i äkta säng födda och
därefter var borgaren pliktig att draga stadens tunga, som var “vård, dagsverker,
skott, gästning och annat slikt. Han var antingen handlande eller handtverkare
och såsom sådan tillhörde han, i förra fallet köpmansgillet, i det senare fallet sitt
handtverksämbete, samt styrdes af sina åldermän, hvilka tillsattes med rådets
samtycke. Vid deras två årliga större sammankomster närvoro två rådmän. Skråna fyllde
äfven kommunala åligganden; så föll renhållningen i staden på dragarämbetets lott.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
