Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stockholms magistrat och rådhusrätt. Kortfattad öfversikt af Nils Östman - Tidsskedet 1471-1635
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1. STOCKHOLM
TT NYTT BLAD I DE SVENSKA STÄDERNAS HISTORIA BÖRJAR
efter torsdagen den 10 oktober 1471, då Sten och Nils Sture, kraftigt
understödda af Stockholms borgerskap, på Brunkebergsåsen slogo den
danska hären under Kristiern I. Söndagen därefter samlades inför riks.-
rådet på Stockholms rådhussal borgare såväl från Stockholm som från andra
städer och fordrade i ovanligt skarpa ordalag, att stadslagen skulle ändras därhän,
att hädanefter endast svenske män finge sitta i städernas råd. Det förmodas
på goda skäl, att initiativet utgått från Stockholm. Önskemålet beviljades, och
den 14 oktober utfärdade riksrådet närmare bestämmelser, hvaruti det “afsagdt
oc endrechtelige afsighia, strengelige oc hardelige forbiudendis, at nagra utlendska
schola nagon tidh her effter sitia antige for borghamestere eller radman eller nager
mærkelig embete hafva i stadhen, som ære tollscrifvare, stadzscrifvare oc
vardscrifvare döme. Men hvar stadh schal her effter styras oc regeras meth svenske
inlendska men, som hafva i stadhenom liggiande grund, til evich tid, oc schal
then article uti stadz laghen, som ludher, at halfdelen i radhit scholo vara svenske
oc halfdelen tydske, aldric nagan tidh her effter blifva vidh macht“.
Af alla de stadganden, som sedan 1200-talet gjorts i syfte att kringskära
tyskarnas inflytande i städernas styrelse, var detta det viktigaste. Kampen emot
utlänningars inflytande i Sverige i allmänhet hade emellertid börjat tidigare. Om
man ej såsom föregångsmän i denna kamp vill räkna sådana gestalter som Birger
jarl, Magnus Ladulås och Tyrgils Knutsson, hvilka framför allt voro svenska
personligheter, upptogs kampen mot det utländska förtrycket af Engelbrekt. Detta
var icke en tillfällighet, ty han såg på nära håll följderna af förtrycket, hvilket
städernas borgare mindre noggrannt kunde följa och som ej för dem var så
kännbart, enär de voro skyddade af privilegier. Hos allmogen vaknade därför känslan
för svenskt land och svensk styrelse först, därefter hos städernas borgare, hvilka
slutligen efter slaget på Brunkeberg sade sin mening rent ut..
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
