Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stockholms magistrat och rådhusrätt. Kortfattad öfversikt af Nils Östman - Tidsskedet 1471-1635
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tidsskedet 1471—1635 25
et privilegiebref, som riksrådet 1436 utfärdat för Stockholm, bekräftades af
Dekaada 1494, af konung Hans 1497 tillika med fredsförsäkringar, af Sten Sture
d. y. 1513 samt af Gustaf I med en del förändringar 1529 30/7, hvilket senare
bref ligger till grund för Erik XIV:s af 1563, Johan III:s af 1570 och Sigismunds af
1594. Hvarken Karl IX eller Gustaf II Adolf afgaf något allmänt privilegiebref,
emedan båda umgingos med omorganisationsplaner.
Området för borgmästare och råds jurisdiktion förändrades betydligt under detta
tidsskede. Gråmunkeholmen indrogs genom kyrkareduktionen 1527 till kronan,
som mot tidsskedets slut började i stor skala donera bort tomter på holmen.
I rättsligt hänseende låg holmen under slottet. Förläningen af Solna och
Brännkyrka socknar synes hafva upphört, men i ecklesiastikt hänseende lades Solna
socken 1529 under Storkyrkan. Dispositionsrätten öfver Siklaön föll så småningom
bort; efter 1563 hade staden rättighet blott till Hammarby med underliggande ägor.
En del af områdena på ön liksom delar af Södermalm öfvergingo till Danviks
hospital. Malmarna, som afbränts af Karl Knutsson och Gustaf I, började åter
bebyggas. De stodo sedan 1560-talet under närmaste öfverinseende af malmfogdar,
som tillsattes af rådet.
Norrmalm intog sedan kyrkoreduktionen en särställning, i det att både
kronan och staden ägde af dess bebyggare utfå vissa pålagor. Härigenom
uppstodo klagomål från de sålunda dubbelt betungade borgarna, och följden blef den,
att hertig Karl beslöt 1602, att malmen skulle vara en särskild stad. Som “Norre
förstaden“ hade den sin egen styrelse 1603—1635, då den åter förenades med
Stockholm.
Rådhusrätten i Stockholm var alltjämt landets förnämsta underdomstol. Parter,
som hörde hemma annorstädes, sökte sig gärna dit, särskildt under förra hälften
af 1500 talet. Oftast var rätten allt fortfarande förstärkt med riksråd i viktiga mål.
Med afseende på rättskipningen skedde 1529 den förändringen, att rådet blef
domfört, utan att den kunglige fogden behöfde vara närvarande eller inställa sig
genom underfogden eller befallningsmannen på slottet.
Nya rättegångsordningar utfärdades af hertig Karl och riksrådet 1593 samt
af Gustaf II Adolf 1614. Genom den senare inrättades Svea hofrätt, till hvilken
vad kunde ske från rådhusrätten, och genom förordningen om rättegångsprocessen
1615 tilläts att fullfölja mål till konungen från hofrätten.
Slottet och konungens hof voro alltjämt undantagna rådets jurisdiktion. Som en
utveckling af gårdsrätterna, hvilka förnyades af vasakonungarna, kan Erik XIV:s
nämnd anses. Nämnden missbrukades af Göran Persson och föll med sin upphofsman.
En revision af stadslagen, som trycktes först 1618, påbörjades af Karl IX och
1 Om Norre förstaden se sid. 29.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
