Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stockholms magistrat och rådhusrätt. Kortfattad öfversikt af Nils Östman - Tidsskedet 1471-1635
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
26 Stockholms magistrat och rådhusrätt
fortsattes under Gustaf II Adolf, men det hela stannade vid förarbeten, som
bruka anses sammanfattade i stadgan om städernas administration 1619 26/12. I
det stora hela är emellertid denna stadga intet annat än fastslåendet af de
förhållanden, som utvecklat sig i Stockholm. Flera smärre städers sedermera
utfärdade privilegier grundade sig på densamma liksom den i praktiken, tack vare
sin egenskap att fastslå befintliga förhållanden, blef faktiskt gällande i sina
grunddrag under 1600- och 1700-talen.
rådets administrativt- kommunala funktion inträffade så småningom en
för-I ändring. Ståthållaren på slottet, som öfvertagit den medeltida fogdens
befogenheter, kom med tiden att allt mindre befatta sig med stadens “enskilda ärenden,
hvilka nästan uteslutande handlades af rådet ensamt. Denna utveckling var till
afgjord skada, ty härigenom kom administrationen att sakna ett stöd från högre
ort, hvilket vid flera tillfällen varit af välgörande betydelse för staden. Särskildt
gentemot Norre förstaden blef Stockholms politik försvagad, ty rådet i förstaden
förstod att redan 1616 draga nytta af de förändrade förhållandena och lyckades
undan för undan lossa de få band, som ännu sammanknöto de båda städerna.
För öfrigt sköttes hela den kommunala, alltjämt utvidgade apparaten genom
rådsmedlemmarna själfva eller deras förtroendemän.
De viktigaste förändringarna skedde i följd af Västerås’ recess: genom
kyrkoreduktionen indrogos den katolska kyrkans egendomar till kronan eller donerades
till staden. Välgörenhetsinrättningarna sammanslogos till en institution
“Sjukstugan“, som senare flyttades tlll Danviken, och under åren 1537—42 funnos
särskilda föreståndare för “Predikarehusen“, hvarmed möjligen menades ännu
icke nedrifna, katolska gudstjänstbyggnader. Sedan rådspersonerna blifvit årligen
tjänstgörande, utvaldes bland dem och borgerskapet förtroendemännen likväl vid
hvarje valborgsmässa såsom förut; dock blefvo allt flere af dessa så småningom
fasta. Längre fram i tiden finna vi föreståndare för Gråmunkekyrkan och klostret.
När på 1580.talet S:ta Klara, S:t Jakobs och S:ta Maria Magdalenas kyrkor åter
började resa sig, var det borgmästarna själfva, som af konnngen fingo i
uppdrag att öfvervaka och styra om dem.
Inom stadens byggnadsväsen infördes 1620 en förändring. En särskild
byggnadsskrifvare tillsattes, som förde byggnadsräkenskaperna skilda från utgiftsräkningarna
af skottet.
Förordningen om gästgifvarna i Stockholm 1605 hade till följd, att yrkesmän
inom deras krets hädanefter upptogos till förtroendemän. Som sådana blefvo de
fasta och ökades från åtta till tio, men 1614 med ytterligare sex.
Öfriga förtroendeämbeten voro ungefär de samma som förut. Kollegialiteten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
