Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stockholms magistrat och rådhusrätt. Kortfattad öfversikt af Nils Östman - Tidsskedet 1471-1635
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
28
det fyra, men någon gång, såsom 1594, kunde representanterna springa upp till
fjorton. En af Stockholms borgmästare var ståndets talman och stadssekreteraren
blef med tiden dess sekreterare.
Borgerskapets utvalde, “de 24 af menigheten“, ökades 1492 till 48 stycken,
men antalet sjönk därefter något, tills detta åter fylldes 1504, för att därefter blifva
bestående i öfver 250 år. De utvaldes ännu mot slutet af 1500-talet af rådet, hvarefter
valsättet ändrades, så att borgerskapet utvalde 96 borgare, hälften handelsmän och
hälften handtverkare. Bland dessa 96 utvalde rådet 48. De hade kvar sin gamla
befogenhet, men särskildt i ekonomiska frågor synes deras inflytande hafva ökats.
Handtverksämbetenas stadgar fingo under slutet af 1400.talet en fastare och
fylligare byggnad, och ämbetena underordnades rådet helt och hållet. Efter
reformationen förnyades skråstadgarna, hvarvid det katolskt-religiösa elementet
alldeles försvann. Från 1544 öfvervakade rådet genom 16 förtroendemän åtta
ämbeten, hvilkas antal så småningom ökades. Kort efter 1500-talets midt blefvo
ämbetena slutna, i det endast ett visst antal mästare tillhörde hvarje.
Vasakonungarna stadfäste numera stadgarna och förbehöllo sig att återtaga eller ändra
dem. Mästarnas val af ålderman öfvergick någon gång till fogden och rådet eller
till rådet ensamt. Karl IX och i synnerhet Gustaf II Adolf ordnade skråväsendet
efter en mera likformig plan.
Den icke borgerliga befolkningens täflan i handel och näringar med
borgerskapet hade börjat under 1500-talets senare hälft och bekämpades genom
förordningar utan framgång. Denna befolkning deltog icke i borgerlig tunga, hvadan
ansvaret för stadens ekonomi uteslutande uppbars af borgerskapet. Först under
nästa tidsskede skulle dessa orättvisor utjämnas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
