Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stockholms magistrat och rådhusrätt. Kortfattad öfversikt af Nils Östman - Tidsskedet 1636-1813
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tidsskedet 1636—1813 45
afkortande i Stockholm fingo kämnärsrätterna tillstånd att själfva föra dem till
doms, dock under förutsättning, att rätten i dylika fall bestod af sex personer
(tre kämnärer, två notarier och en “lämplig persons). Vid utslagen fordrades äfven
kvalificerad majoritet; uppnåddes ej sådan, måste ännu en person adjungeras.
Enligt 1734 års lag bekräftades denna praxis i hufvudsak, dock med förbehåll,
att kämnärsrättens dom i mål på lif och ära skulle underställas hofrättens
pröfning samt att vid behandlingen af sådana mål minst fem ledamöter skulle
tjänstgöra. Detta antal uppnåddes genom att adjungera två af notarierna. I andra mål
var rätten domför med de tre kämnärerna.
Förordningar, huru förfarandet skulle ske vid rättegångarna i Stockholm,
utfärdades af magistraten 1637 20/6, 1654 12/7 och 1661 10/5. Af gammalt var
magistraten berättigad att utfärda dylika stadgar enligt stadslagens konungabalk, kap.
7. En allmän dylik förordning, hvarigenom större likformighet i rärtskipningen
åsyftades, utfärdades af k. m:t 1695 4/7, hvarjämte k. förordningar i berörda
hänseende gåfvos 1672 12/13 (i förordningen om Stockholms stads styrelse) och
1720 6/7. Genom 1734 års lag erhöllo bevisnings- och rättsmedelssystemen en
enhetlig och inom sig afslutad reglering. :
Undantagna från magistratens jurisdiktion voro i vissa fall några institutioner,
såsom riksbanken, ridderskapet och adeln, hvilka ofta hade sitt forum i
hofrätten, prästerskapet i en del mål, äfvensom den kungliga familjens hof- och
tjänstepersonal, som lydde under gårdsrätten, samt garnisonerna. Genom Karl
XI:s hofartiklar 1687 bildades öfre och nedre borgrätterna, hvilka hade
sitt säte på Stockholms slott. Under nedre borgrätten lydde såväl i tvistemål
som i brottmål vid k. m:ts hof anställda tjänstemän och betjänte, äfvensom
andra, såsom de vid k. teatern tjänstgörande ämbetsmän samt betjänte vid Fria
konsternas akademi. Den nedre borgrätten handlade äfven hithörande personers
bouppteckningsärenden. Öfre borgrätten upptog de mål, som genom vad eller
besvär drogos från nedre borgrätten, samt omedelbart mål om förbrytelser,
begångna af eller mot någon vid hofrätten anställd adelsman. Båda dessa
domstolar upphäfdes 1844 19/12.
Med hallrättens inrättande 1739 kom en del mål att i första instans afdömas
af densamma. Till denna rätt, hvari en magistratsperson presiderade, hörde
sålunda vissa mål, som berörde ordningen inom fabrikerna, såsom angående
arbetets bedrifvande, inteckning af förlag, förhållandet mellan mästare och
arbetare, arbetares anställning och afskedande, arbetares oordentlighet och
försumlighet vid arbetet, mästares och gesällers godkännande, samt vissa mindre
brottmål, såsom arbetares uppstudsighet mot mästare och skuldfördringsmål
mellan mästare och arbetare. Besvär öfver hallrättens utslag gingo dels till magi-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
