Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stockholms magistrat och rådhusrätt. Kortfattad öfversikt af Nils Östman - Tidsskedet 1636-1813
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
48 Stockholms magistrat och rådhusrätt
genomsågs af rådets »inspektorer öfver förmyndarne i staden», och i 1636 års
privilegier bekräftades magistratens befogenhet att granska alla dylika räkenskaper
med undantag för adelns vidkommande. Emellertid visade erfarenheten, att de
hittills varande bestämmelserna om magistratens befogenheter och arbetssätt i dessa
ärenden voro otillräckliga och, för att råda bot, utfärdade k. m:t 1667 27/4 en
förordning, hvarigenom en arf- och förmyndarekammare inrättades och lades under
justitiekollegium. Genom förordningen om Stockholms styrelse 1672 12/12 kom
den under politiekollegium, men återfördes till det förra kollegiet enligt k. br.
1674 4/8 och kvarblef till midten af 1800-talet vid detsamma.
I våra dagar väcker det hos lekmännen förvåning, att förmyndarekammaren
bl. a. vårdar omyndigas medel, hvilket ju förefaller vara en sysselsättning för
banker. Äfven har man gjort försök att skilja denna verksamhet från kammaren
och lägga den i bankmännens händer. Men utom det att denna verksamhet hos
rådet var en följd af urgammalt bruk, voro de enskilda rådsledamöterna förr i
världen Stockholms så godt som enda bankirer. Att rådet likväl under medeltiden
ej grundade en bank liksom det skedde t. ex. i Frankfurt am Main, berodde
på ett flertal faktorer, främst på dels att den katolska religionen motsatte sig
handeln med penningar, dels att religiositeten i norden var af en annan art än
i södern, där de judiska bankirerna, som icke hade något hinder i sin religion,
föregått med godt exempel. På 1500-talet var det stockholmska rådets
initiativkraft redan bruten, och man fann sig därför ända in i det följande århundradet
i den privata verksamheten, som alltid mött lånerörelsens fordringar, äfven om
denna verksamhet i längden blef väl dyrbar för klienten också hos rådspersoner.
Flera af dessa voro ledande eller intressenter i 1600-talens handelskompanier
och i den Palmstruchska banken, som grundades 1656. Vid förmyndarekammarens
bildande hade denna bank gått ikull; något skäl att förknippa kammarens
verksamhet med bankens fanns därför ej, och säkerligen hade aldrig någon tänkt därpå.
Förmyndarekammaren bestod af justitie borgmästaren, tvänne rådmän och två
bisittare af borgerskapet, hvilka senare redan under 1670-talet bortföllo. Den
öfriga personalen utgjordes af en bokhållare, som fick kamrerares titel 1812 20/3,
tvänne curatores ad litem och två sterbhusnotarier. Under 1700-talet utöfvade
»rikets ständers öfver hospital- och barnhusärenden förordnade deputation» tillsyn
öfver verket och, sedan densamma blifvit hörd, utfärdade k. m:t 1764 12/12 en
instruktien för justitiekollegium med förmyndarekammaren, som i detalj fastställde
de särskilda tjänstemännens göromål. đ
De öfriga tre kollegierna fingo icke sin slutliga utbildning på grundval af 1636
års ämbetsfördelning. På grund af dennas bestämmelser kunde äldre vanor följas
och följdes faktiskt delvis; sålunda satt den andre borgmästaren, som handhade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
