Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stockholms magistrat och rådhusrätt. Kortfattad öfversikt af Nils Östman - Tidsskedet 1636-1813
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tidsskedet 1636—1813 51
hade tillsatts 1636, den förste stadsarkitekten utnämndes 1661 (Nicodemus Tessin
d. ä.), vice stadsarkitekt 1762, samt konduktör (1750-talet) och vice stadsingeniör
1780 29/68—1811 27/9, då sysslan indrogs i samband med den stora löneregleringen
för att senare återkomma.
Förändringen i kollegiernas befogenhet inträdde så småningom under detta
tidsskede, främst genom borgerskapets makttillväxt på magistratens bekostnad.
Styrelseförordningen af 1672 blef därför föråldrad och i bref till öfverståthållaren 1741
3/10 anbefallde k. m:t en revision af förordningen. Öfverståthållaren anmodade nu
s. å. den 30/12 magistraten att utarbeta ett förslag till en ny förordning genom en
kommitté, som magistraten tillsatte 1742 10/2. Den bestod af borgmästaren Elias
Torpadius, rådmännen E. Ström, S. Törner, J. B. Schening och A. Berg samt
såsom sekreterare notarien H. Helleday. Kommittén, som hade sin första session
1742 27/2, afbröt med sitt tionde sammanträde 1745 28/3 af obekanta orsaker sitt värf.
åsom det framgår af det föregående voro numera ej endast de lägsta af stadens
annat afvans fast anställda. Äfven personer, som kunde befordras till
magistratsledamöter voro det. Denna stora revolution i stadens tjänstemannakår
skedde så småningom. Ärendenas mångfald skapade behof dels af specialister,
dels af andra, som voro till för hjälpens skull, ty detaljernas öfvervakande kunde
ej längre ombesörjas af de enskilda rådsmedlemmarna i samma stora
utsträckning som förut. Det är våra dagars befattningar, som grundläggas, och delvis
införas äfven ännu brukliga titlar. Det var förtroendemännens efterträdare,
tjänstemännen, eller som det då hette, »stadsens hederligaste betjänte».
Det började med byggnadsskrifvaren 1620. Därefter följde undan för undan
nya skrifvare- och notariebefattningar under de närmaste årtiondena.
Befattningsinnehafvarna växlade icke om utan återkommo i sin tjänst vid den årliga
ämbetssättningen vid valborgsmässan. Därefter följde på 1640.-talet preses i
kämnärsrätterna, och på 1660-talet upphörde all personväxling såväl i kollegier som
kämnärsrätt. Sista bekanta protokoll öfver ämbetssättningen härrör från 1677. Först
enligt riksdagens resolution 1723 upphörde all ämbetsväxling i Sveriges städer.
Men oberoende häraf kvarstod magistratsledamöternas växling i
förtroendeuppdrag för viss tid, särskildt på sådana platser, till hvilka magistraten ägde att
insätta sina ledamöter genom val inom sig.
orgerskapet erhöll under detta tidsskede en alltjämt stigande betydelse och
Ben makt. Politiskt voro borgarna grupperade i handels- och
ämbetssocieteterna, de senare omfattande handtverkarna. De utvalde af borgerskapet,
som nu började kallas »de äldste», voro intill 1768 48 stycken, men ökades
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
