Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Förord af Nils Östman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
X Förord
vande af bänkplatserna skulle för öfrigt vara ganska besvärligt, ty de voro
ingalunda konstanta, särdeles under slutet af 1500- och början af 1600-talen.
I såväl historisk som speciellt personhistorisk litteratur, finnas upptagna flera
personer med upplysning, att de hafva varit borgmästare eller rådmän i
Stockholm. Enär de på ett undantag när — en f. ö. obekant person i en bevisligen
förfalskad urkund — tillhöra tiden efter 1419, hafva de icke upptagits, emedan
de ej återfunnits i urkunderna. I några fall hafva borgmästare befunnits vara
borgare, andra hafva varit borgmästare eller rådmän i Uppsala, Strängnäs och
— Kalmar utan att förut hafva innehaft en liknande befattning i Stockholm.
Däremot hafva ur pergamentsbref eller andra lösa handlingar, jordeböckerna och
protokollen upptagits flera personer, hvilka så kort tid tjänstgjort, att de icke
kommit in i ämbetsböckerna.
Det är ju gifvet att i en bok, som har till hufvudändamål att vara en
hjälpreda vid ordnandet af stadens arkivaliesamlingar, ringa hänsyn kunnat tagas till
språkvetenskapliga kraf. Man har likväl, så godt sig göra låtit, sökt bekämpa
de stora svårigheterna vid stafningen af vissa egennamn från medeltiden.
Ortografien bytes nämligen med skrifvaren och ej ens samma skrifvare stafvade
alltid lika. Än har den latiniserade formen, än en enstaka stafningsvariant gifvit
uppslag till en form, som kunnat godtagas; ingen hänsyn har då tagits till den
vanligaste, af uttalet kanske beroende, utan tanke på ortografien nedkastade
formen. Sådana exempel utgöra namnen Lindtorp och Lutterlow, där de
kursiverade bokstäfverna i regeln saknas. Att det vanliga på detta område ej alltid kan
godtagas medgifves väl nu allmänt; ett kändt exempel är stafningen af namnet
Shakspere i Stratfords stadsböcker: af 166 gånger med 14 olika stafningar är
formen Shaxpeare vanligast, beroende på urtalet.
Beträffande namnskicket må följande erinras. Verkliga släktnamn saknades
förr i regeln ända in på 1600-talet. Bland de få undantag. som förekomma, äro
somliga bildade af ortnamn, t. ex. Törbo, Westfal och van Örden, andra af
öknamn, såsom Bretholt och Grönskalle. Det egentliga efternamnet är ett
-sonnamn, hvari faderns förnamn ingår som första led. Öknamnen eller, rättare sagdt,
de familjära benämningarna vid sidan af en persons -sonnamn, voro mycket
vanliga. Stockholm var förr i världen som en enda familj, hvari megistraten var
husbonden, och liksom det alltid brukats familjära benämningar — “smeknamnt“
— på familjemedlemmar, brukades de fordom så att säga mera offentligt; dylika
namn förekomma ej blott i tänkeböckerna, utan äfven i en så exklusiv bok som
ämbetsboken. Sådana namn äro Baggans Björn, Kusans Henrik, Lille Jöns och
Store Ånund. Till en del berodde detta offentliga familjära bruk på
nödvändigheten att skilja två eller flera personer med samma namn från hvarandra, hvilket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
