Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 6. Om ålen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM ÅLEN.
27
eller ålkistor, hvilkas mynning är ställd mot strömmen i
insjöarna, dels med ryssjor, dels med långref. Ålryssjorna
äro något mera finbundna vanligen med en värktums
maskstolpeän ryssjorna för fångst af annan fisk, men vid
deras förfärdigande är nödigt att tillse det fångstrummet
ej bindes för kort, sker detta, stöter den ingående ålen
nosen mot fångstrummets kil eller botten, innan hans
stjärt ännu inkommit i fångstrummet utan ännu ligger i
därtill ledande strut eller ingångsmynning, och om så sker,
går han genast tillbaka. Ålen slingrar sig nämligen lika
lätt bakåt, som framåt. Får ålen, då han skall infångas,
blott en del af stjärten öfver båtkanten eller håfvens kant,
glider han ögonblickligt tillbaka i vattnet.
Då ål fångas på långref, har det visat sig, att de
vuxna ålarna företrädesvis taga på fiskagn medan de
halfvuxna eller småvuxna ungålarna mästadels taga på maskagn.
På grund häraf har flerstädes blifvit ifrågasatt att förbud
skulle utfärdas för långrefsfiske med daggmask till agn.
Sådana fiskets skyddsänglar, som påyrka sådant förbud,
borde dock besinna att denna åtgärd visserligen skyddar
ungålen, men ock beröfvar fiskaren all möjlighet, att med
sin långref fiskarens billigaste redskap - fånga mört,
braxen, björkna och flera andra arter karpfiskar, hvilka
samtliga ej taga på fiskagn, utan blott på maskagn. Det
skulle vara beklagligt, om någonstädes ett sådant förbud
skulle komma till stånd: våra olika länsstadgar äro, öfver
hufvud tagne, redan så pass stränga, så pass inskränkande
fiskarens värksamhet, att de värkligen ej böra ytterligare
skärpas.
De för hafvets vandringsål brukliga ålhommarna, som
äro mycket långa, med flera strutar försedda ryssjor med
landarm, begagnas ej i insjöarna; dessa redskap äro alltför
dyra att där användas och skulle ej häller där vara
användbara. Ålljustring, som också kan med fördel nyttjas
vid hafskusten, lönar sig ej vid insjöarna i anseende till
dessas jämförelsevis ringa tillgång på ål.
Hvad kan nu fiskaren göra för att öka sitt
fiskevattens tillgång på ål?
Då all ål i insjöarna ditkommit från hafvet, är
nödigt att tillse det han har fri och öppen gång till dessa
sjöar. Ofta inträffar att ett fiskevatten, som varit rikt på
ål, efter några års förlopp visar sig blifva allt fattigare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
