Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 6. Om ålen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
26
ANVISNINGAR TILL SVERGES INSJÖFISKARE.
d. v. s. till könsmognadens inträde, är ovisst, och iakttagelser
från danska åar tyckas antyda att så icke är fallet.
-
Ålen lefver mästadels af rof - groddjur, fiskar,
insekter, kräftdjur, maskar, snäckor, musslor dock har
jag äfven funnit växtdelar i hans magsäck. Medan gulålen
är högst rofgirig, synes blankålen, d. v. s. den nära
lekfärdiga eller lekfärdiga ålen mera undantagsvis söka rof
och skulle, om denna iakttagelse är riktig, ålen höra til!
de fiskar, som under lektiden kunna umbära föda. Den
föreställningen är rådande att ålen skulle efter slutad lek
i hafvet dö naturlig död, och man sluter sig härtill däraf,
att någon uppvandring från hafvet uppåt strömmarna af
fullvuxen ål aldrig iakttagits. Om nejonögonen har man
visshet att de dö efter leken, hvilket gör sannolikt att
med ålen skulle vara samma förhållande.
Hos ålen har man mångfaldiga gånger iakttagit en
ovanlig förmåga att långa stunder vistas på land, och särskilt
har man funnit honom besöka vid stranden belägna ärtåkrar.
Huruvida han i sådant fall begifvit sig dit för att äta ärter
eller för att uppsöka i ärtåkern befintliga sniglar, är oafgjort,
men det senare torde vara troligast. I fuktigt gräs rör
sig ålen med mycken snabbhet och med ormlika, slingrande
rörelser, däremot har han svårt att röra sig i sand. Han
är i hög grad seglifvad, hvilket tillförene gifvit anledning
till det otäcka bruket att före tillredningen flå ålen
lefvande. Detta sker väl numera sällan och utföres endast
af särdeles råa personer, utan plägar ålen först dödas
medels hårda slag på hufvudet eller genom ett snitt i
nacken, hvilket genomskär ryggmärgen. Att medels ett
knifstyng i stjärten söka döda ålen, är alldeles olämpligt, ty
härmed aftappas blodet blott långsamt och ofullständigt.
Däremot dör ålen genast, om han lägges i ett kärl med
vatten, i hvilket man hällt något ättika.
På sista tiden har man funnit att ålens blod besitter
giftiga egenskaper, så att detsamma genom ett hudsår kan
hastigt åstadkomma blodförgiftning af ganska vådlig
beskaffenhet. En fiskare med hudlöshet eller hudsår på
händerna bör således vara försiktig, då han medels snitt
i nacken slaktar ål, hvilket är så mycket mera att beakta,
som fiskarens händer och fingrar vanligen äro mer eller
mindre stungna eller rispade af fiskkrokarna.
Ålfångsten bedrifves som bekant i strömmarna med lanor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
