Radio-Amatören / 1924 / N:r 1, 1 april / 14 (1924-1928) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En 5-rörsmottagare för europeisk rundradio

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Fig. 4.

Den härmed följande kraftiga förstärkningen kan man
visserligen ej undvara om man vill höra utländska
stationer, men den får ej drivas så långt att mottagaren
börjar verka som sändare av odämpade elektriska svängningar.
För att kunna göra inställningen av återkopplingsspolen så
noggrann, att största känslighet uppnås, men den kritiska
punkten, då antennkretsen börjar svänga, ej överskridas,
är en fininställningsanordning anbragt på den spindel
å vilken spolen sitter. Konstruktionen av denna
anordning framgår av fig. 4. Vid vridning av skruven a
förskjutes muttern b. Från densamma överföres rörelsen
genom länken c, utförd av messingsplåt, och armen d,
som är gjord av ebonit och förbunden med länken c
genom en kulled, till spindeln e, å vilken spolen
är anbragt. Fjädern f, som är anbragt å skruven a,
trycker mot muttern och borttager all dödgång hos
densamma. Armen d är vridbart lagrad å spindeln men
kan genom friktion mot flänsen g och ringen h vrida
densamma. Det härtill erforderliga trycket åstadkommes
genom att muttern k trycker ett mellanlägg av hårt lindat
segelgarn emot brickan h. Grov- och finjustering av
återkopplingsspolens inställning verka sålunda oberoende
av varandra, och en särdeles noggrann inställning är möjlig.

I antennkretsen finnas, utom spolen I₁, även
avstämningskondensatorerna C₁, C₂ och
C₃. Grovinställning sker med den variabla kondensatorn
C₁, vars maximala kapacitet är 0.001 µF (mikrofarad).
Parallellt med densamma äro de två övriga kondensatorerna
inkopplade i serie med varandra. Vardera av C₂ och C₃
ha en kapacitet av 0.0002 µF, men C₂ är en fast blockkondensator
och C₃, med vilken fininställning sker, en variabel
kondensator av samma typ som C₁. De två seriekopplade
kondensatorerna C₂ och C₃ verka såsom en enda
dylik med endast 0.0001 µF maximal kapacitet och medge därigenom
en noggrannare avstämning. Samma resultat kunde givetvis uppnås
med en ensam kondensator med 0.0001 µF kapacitet, men den angivna
anordningen har valts därför att 0.0002 µF är den minsta kapacitet
med vilken den använda kondensatortypen tillverkas. Densamma bär
i handeln märket "Polar" och består av en micakondensator
innesluten i en metalldosa. Det kan icke förnekas att en god
luftkondensator är i vissa avseenden överlägsen
micakondensatorerna, men de senare ha dock

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>