- Project Runeberg -  Radio-Amatören / 1924 / N:r 1, 1 april /
36

(1924-1928)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Armstrongs super-interferensmottagare

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ARMSTRONGS SUPER-INTERFERENSMOTTAGARE



Varje radiointresserad har utan tvivel
med större eller mindre intresse studerat
interferensmottagningens princip. Vid mottagning av
telefoni är dock interferens en styggelse – så länge
interferenstonen är hörbar. Amerikanaren Armstrong
har emellertid utarbetat en ytterst viktig metod
för interferensmottagning, där interferensen har en
frekvens, som ligger ovanför det hörbara området, och
vilken metod på grund härav lämpar sig utomordentligt
väl för telefoni, åtminstone då det gäller korta
våglängder.

En rördetektor är ett känsligt instrument,
men den fordrar dock en viss minimienergi
för att dess likriktande verkan skall träda i
funktion. För att erhålla denna grad av energi vid
mottagning av ytterst svaga signaler tillgriper man
högfrekvensförstärkning. Denna verkar emellertid
icke lika effektivt på de korta våglängderna som
på de långa, emedan en del energi läcker bort på
grund av oundviklig kapacitetsverkan mellan
apparatens olika delar.

Armstrongs metod innebär nu en omvandling av de
inkommande signalernas frekvens till en lägre dylik,
vid vilken högfrekvens förstärkningen kan försiggå
utan större förluster. Detta sker med hjälp av ett
såsom generator arbetande rör, vars svängningar,
som ha en från de mottagna svängningarna avvikande
frekvens, samtidigt med de senare åverka gallerkretsen
till ett detektorrör. I anodkretsen till detta
detektorrör erhåller man då svängningar av en
frekvens, som utgör skillnaden mellan gallerkretsens
båda frekvenser, och som lämpligen bör uppgå till
30,000 à 100,000 pr sek. Dessa svängningar, som
fortfarande äro modulerade på alldeles samma sätt
som de mottagna svängningarna, äro att betrakta
såsom vanlig högfrekvens och kunna på vanligt sätt
förstärkas och likriktas.
Fig. 1.
Fig. 1.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 00:56:45 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/radioama/1924/1/0048.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free