Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Om högfrekvensförstärkning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
OM HÖGFREKVENSFÖRSTÄRKNING
AV ALVAR LENNING.
Den hos amatörer ännu så länge ojämförligt
vanligaste rörmottagaren torde vara av DL-typen,
d. v. s. bestå av detektor jämte en eller två
lågfrekvensförstärkare. Medan man på begynnelsestadiet
finner även en så pass enkel apparat vara tillräckligt
besvärlig — och det må erkännas att den fordrar både
vana och omdöme — så känner man sig snart nog kapabel
att sköta en mera krävande apparat i riktig känsla
av att en sådan bör kunna ge bättre resultat än den
förra. "Enklast möjliga inställning" låter icke längre
fullt så lockande.
Den till- eller ombyggnad av apparaten, som härvid
bör ifrågakomma, bör då avse inrättandet av ett eller
ett par stegs högfrekvensförstärkning. Härigenom
vinner den ursprungliga apparaten avsevärt
både med avseende på räckvidd, ljudkvalité och
förstärkningsförmåga. Givetvis står ökningen
i räckvidd resp. förstärkningsförmåga i ett
visst logiskt sammanhang så tillvida, att
förstärkningsförmågans ökning tydligast ger sig
tillkänna då man ställer in på mera avlägsna
och svaga stationer. Att ljudkvaliten förbättras
sammanhänger dels med, att man icke längre behöver
driva återkopplingen så långt för att erhålla
tillräcklig ljudstyrka då man nu ändock erhåller ett
ytterligare bidrag till förstärkningen, dels med, att
det s. k. lampbrus, som eljest skulle härröra från de
lampor, vilka äro kopplade som högfrekvensförstärkare,
genom denna kopplings natur icke föres vidare.
Man har att välja på följande fyra system för
högfrekvensförstärkningen, nämligen motståndskoppling,
induktanskoppling, transformatorkoppling och koppling
med avstämd anodkrets.
Såsom vid all förstärkning gäller det att låta
variationerna i den första lampans anodström eller
anodspänning ge upphov till spänningsvariationer på
nästföljande lampas galler.
 |
| Fig. 1. Motståndskoppling. |
Vid motståndskopplingen (fig. 1) seriekopplar man med
anoden ett motstånd R av samma storleksordning som
den s. k. katodimpedansen. Är anodströmmen t. ex.
2 milliampére vid 100 volt på anoden samtidigt med
att gallerspänningen har ett sådant värde som
motsvarar det branta området av karakteristiken,
så är katodimpedansen
100/0,002 = 50,000 ohm. Om nu
motståndet R har ett liknande värde (50,000—100,000 ohm),
så kommer anodbatteriets (B-batteriets) spänning
att fördela sig ungefär lika på motståndet R och på
lampan. För att lampan skall få rätt anodspänning bör
det begagnade uttaget från B-batteriet föra ungefär
dubbla den eljest erforderliga spänningen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 00:56:49 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/radioama/1924/2/0023.html
