Note: This work was first published in 1971, less than 70 years ago. John Schröder died in 1998, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 14. Något om radiostyrning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Exempel på radiostyrningsapparatur
Den radioutrustning som behövs för f Järrstyrningen kan, när det gäl-
ler enkel ”till- och frånstyrning” av ett relä, vara mycket enkel. Den
kan bestå av en sändare försedd med en tryckknappsströmbrytare,
med vars hjälp man slår till och från sändaren, och en mottagare på
vars utgång efter detektorn en förstärkare är inkopplad som driver ett
relä.
Det styrdon som behövs för sändaren kan då helt enkelt bestå av
den nyss omnämnda tryckknappen med vars hjälp man startar och
slår ifrån sändaren. Mottagaren kopplas efter detektorn till ett enkelt
relä. Det finns sådan som slår till för strömmar på ca 30—50 mA vid
en arbetsspänning på ca 2—4 V.
Något mer komplicerad blir anläggningen vid pulsdrift. Om man
vill tillämpa ”till- och frånstyrning” måste man mellan mottagarens
detektor och den efterföljande förstärkaren för drivning av reläet
koppla in en anordning som alternerande ”slår till” och ”slår ifrån”
vid alternerande pulser. Om en viss inkommande puls ger tillslag, ger
den därpå följande pulsen frånslag. En elektronisk anordning av
detta slag benäms en ”bistabil vippa”.
Pulsgeneratorer och vippor
Därmed är vi inne på sådana elektroniska kopplingar som ofta an-
vänds i samband med apparatur för f järrstyrning, nämligen ”vippor”.
En kort orientering om dessa kopplingar kan vara på sin plats, efter-
som kopplingar av detta slag utgör en av hörnstenarna i den gren av
elektroniken som utnyttjas för att styra och reglera förlopp på av-
stånd.
I fig. 14.8 har sammanställts tre olika vippor som är mycket van-
liga i nyssnämnda sammanhang.
Astabila vippan
I fig. 14.8 a visas en astabil vippa; den kallas ofta ”multivibrator”.
I denna koppling blir de två transistorerna T1 och T2 växelvis ledan-
de och spärrade; när T1 är ledande blir T?2 spärrad och vice versa.
207
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
