Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12
»Hon kom icke till världen i någon läglig stund,
min lilla dufva, — det var saken» fortsätter njanja
i en halfhög hviskning. »Just samtidigt då hon
föddes, hade vår nådig herre förlorat stora summor
på spel i engelska klubben, — ja, det var så illa
däran, att nådig fruns diamanter måste pantsättas
till och med. Hur var det då tänkbart, att de
skulle kunna glädja sig åt, att Gud skänkt dem en
dotter? Och så önskade sig både herrn och frun
ovillkorligen en son. Frun sade oupphörligt till
mig: Du skall få se, njanja, att det blir en pojke
Och hon gjorde allting i ordning som åt en gosse
— både krucifix och mössa med ljusblå rosetter —
och så blef det ändå ingen pojke, utan en flicka
igen! Nådig frun sörjde så, att hon inte en gång
ville se på henne, men sedan kom då Fedinka och
tröstade dem.»
Denna historia brukade njanja berätta litet
emellanåt, och Tanja lyssnade för hvar gång till den
med samma spända nyfikenhet, tills den slutligen
rent af gräfde sig in i hennes minne.
Tack vare dylika historier uppstod tidigt inom
Tanja den öfvertygelsen, att hon icke var tåld i
hemmet, och detta återverkade på hela hennes
karaktärsutveckling. Hon blef allt mera skygg och
sluten af sig.
Om hon till exempel blir ledd in i salongen,
står hon och ser surmulen ut, under det hon med
båda händerna hakar sig fast i njanjas klädnings-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
