Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
19
andra. Om njanja ville ha tag i något, som hon
lagt undan för en tid sedan, så stod det icke längre
att finna, och det fastän njanja var beredd att
aflägga ed på, att hon själf med egna händer lagt in
det i skåpet eller byrån. Till en början togs detta
tämligen kallblodigt, men då det begynte upprepas
allt oftare och oftare och sträckte sig till allt
dyrbarare saker, då slutligen en silfversked, en
guldfingerborg och en pennknif med pärlemoskaft
försvunno den ena efter den andra, — då blef det
allmän oro och uppståndelse. Det var tydligt, att det
fanns en tjuf i huset. Njanja, som ansåg sig
ansvarig för allt, som tillhörde barnen, tog värre vid
sig än någon af de andra och beslöt att, kosta
hvad det ville, upptäcka tjufven.
Misstankarne måste naturligtvis först komma
att falla på den stackars Fekluscha, den förut
omnämnda springflickan. Det var visserligen sant, att
Fekluscha i hela tre år varit anställd i
barnkammaren, och att njanja under denna tid aldrig märkt
någon liknande förseelse af henne. Men enligt
njanjas åsigt bevisade detta ingenting. »Förut var
hon så liten, att hon inte begrep sakernas värde»,
förklarade hon, »men nu har hon vuxit upp och
blifvit klokare. Hon har ju sina anhöriga där borta
i byn, — det är för deras skull hon tillegnar sig
herrskapets egodelar.»
På grund af liknande reflexioner stadgades hos
njanja en så innerlig öfvertygelse om Fekluschas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
