Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
23
växt son. Denne var officer och hade kommit hem
på permission, hvarunder han vid något tillfälle
skänkt Maria Vasiljevna några silfverslantar. O-
lyckligtvis hade i detsamma den gamla frun
kommit ut i pigkammaren och fått se pengarne i Maria
Vasiljevnas hand. »Hvar har du fått dem ifrån?»
frågade hon barskt, och Maria Vasiljevna blef så
rädd, att i stället för att svara, stoppade hon
pengarne i munnen och sväljde dem.
Hon blef genast häftigt illamående och föll
jämrande till golfvet. Det var med nöd, man
lyckades rädda hennes lif, men hon låg länge sjuk och
miste från det ögonblicket för alltid sin skönhet.
Den gamla godsegarinnan dog kort därefter, och
af sin unge husbonde erhöll Maria Vasiljevna
friheten.
Tanja och Anjuta kände sig, som sagdt, lifligt
intresserade af denna historia om de nedsväljda
pengarne, och de ansatte ofta Maria Vasiljevna med
böner att berätta, hur alltsammans hade gått till.
In i barnkammaren brukade Maria Vasiljevna
komma tämligen ofta, fast hon just icke stod på
god fod med njanja. Barnen tyckte också om att
springa in i hennes rum, i synnerhet i skymningen,
då hon, med eller mot sin vilja, var tvungen att
lägga arbetet åt sidan. Då satte hon sig vid fönstret,
lutade hufvudet mot handen och sjöng med vemodig
stämma åtskilliga gamla rörande romanser: »Genom
de djupa dalar» eller »Svarta blomma, dystra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
